Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Jane Welsh Carlyle, af Karl Federn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ord, icke blott mot sin man, utan öck mot sin mor. De
fördrogo hvarandra ofta bäst, då de icke voro
tillsammans; då var saknaden och ångern stor, och från
hvarandra kunde de icke vara. Hon skrifver en gång till
honom om ett besök hos släktingar: “Det är
märkvärdigt, hur mycket sämre jag befinner mig utan dig. Det
förundrar mig, att jag ens i den största vrede kan tala
om att lem na. dig — då jag redan dagen därpå måste
återvända till dig, vore det ock endast för att se, huru
du finner dig i det.“ Hon var fäst vid honom med den
största hängifvenhet; all vrede upphörde, när det gick
honom illa, och blott några få dagar före sin död föll
hon i kramp af glädje öfver hans framgång som talare
i Edinburgh. Det värsta för henne var känslan, att hon
icke vore för honom hvad hon ville vara, samt misstro
och ett tyst gradvist försakande af hans kärlek. Hans
arbeten voro till att börja med en olycka för båda.
“Cromwell“ bildade under sex, “Fredrik den store“ under
tolf år en skenbar afgrund dem emellan. Under denna
tid var han försjunken i sitt arbete, hade icke sinne för
annat och var onjutbar under sina lediga stunder. “Har
man gift sig med ett snille, måste man finna sig i
följderna44, skrifver hon ofta ironiskt.
Vid denna tid, omkring 1846, hände det, att Carlyle
infördes hos en vacker, begåfvad och förnäm dam, mot
hvilken hans hustru erfor en sällsam svartsjuka. Det
var dottern till grefven af Sandwich, lady Harriet Bäring,
sedermera Ashburton, hvilken till en början förvärfvade
honom somt det förnämsta lejonet — eller rättare sagdt
— björnen i sin salong, men snart faktiskt blef en
verklig och högt värderad väninna tili honom. Det är en
erfarenhet man ofta gör, att människor visa större
höf-lighet, ha mer tid och snarare afbryta sina mest
brådskande arbeten för främmande, ja för likgiltiga personer
än för dem, hvilka de lefva tillsammans med och som
äro det allra käraste de ega. Och när Carlyle hade tid
för bjudningarna till lady Ashburton, men icke en
minut öfrig för sin fru, så kände Jane det djupt. Båda
damerna voro två drottningar, båda sågo ännu mycket
bra ut, båda hade mycket goda hufvud och de tålte
hvarandra icke. Som den förnämare, som grande dame,
hade lady Ashburton den fördelaktigaste positionen. Då
och då begick hon taktlösheter, hvilka aristokrater så
lätt tillåta sig mot de i socialt afseende lägre ställda. Och
Carlyle, som icke anade detta, men. var medveten om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
