Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Jane Welsh Carlyle, af Karl Federn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
att det icke fans någon anledning till svartsjuka, förde
dem ständigt tillsammans. Mrs Carlyle kände sig illa
uppassad på Ashburtons gods Grange. Lady Ashburton
ansåg henne vara hypokondrisk och bortskämd och ville
kurera henne därigenom att hon icke observerade hennes
lidanden. “När jag ser mitt hvita, hvita ansikte i
spe-geln“, skref Jane, “förvånar jag mig, attnågonkan anse min
sjuklighet för inbillning.44 Hon blef allt bittrare, ja hon
ville t. o. m. flytta ifrån Carlyle, hon frågade Mazzini
till råds, och han skref till henne vackert och allvarligt.
Hon såg i hvarje småsak en afsiktlig förolämpning, hon
undanbad sig hans presenter och ömhetsförsäkringarna
i hans bref. Från dessa år härstammar den tröstlösa
dagbok Carlyle senare fann: “Mr C. är åter på
Bath-House44, heter det däri, “jag skulle gärna vilja veta, hur
många tusen steg han redan’ till ryggalagt mellan vårt
hus och det, .sättande den ena milstenen efter den andra
mellan mig och sig.44 Samtidigt skref hon i ett bref:
“Man lär sig småningom att dela de ungtyska
författar-nes åsikt att äktenskapet icke blott är, som vi alla veta,
en ytterst oangenäm, utan också en omoralisk
institution.44
Under dessa år återkom hon for första gången
tillbaka till Haddington, där hon fann allt dödt och
sof-vande. Det stycke i hennes dagbok, hvari hon beskrifver
denna resa, är rent af öfvernaturligt skönt: Hon
beskrif-ve-r, hur hon kommer till kyrkogården, där hennes far
ligger begrafven, hur klockaren känner igen henne och
säger: “Jag tänkte just i går på huru vi alla förr i
tiden tittade efter er, då ni gick på gatan44, hur hon
med raskt beslut klättrade öfver kyrkogårdsmuren som
då hon var flicka förr i tiden — ännu alltid lika häftig,
impulsiv, medryckt af hvarje intryck! En gång i London
klättrade hon upp på en ställning på gatan för att trycka
handen på en katolsk predikant, som hade väckt hennes
hänförelse.
År 1857 dog lady Ashburton. Fyra år senare ådrog
sig fru Carlyle ett så fruktansvärdt nervlidande, att hon
ansågs förlorad och måste föras på ett sjukhus och led
förfärligt, men slutligen återkom hon tillfrisknad, om ock
för beständigt svag och förlamad i ena armen. Men hon
hade vunnit något därpå. Carlyles förtviflan bevisade
henne, hur kär hon faktiskt var för honom, och hennes
bref andas hädanefter liksom en stilla blek
sensommarglädje. Carlyle, hvilken det slutligen äfven i ekonomiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
