Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Stefan George, några konturer af ett skaldeporträtt, af Gustaf Uddgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Jag tog emellertid en vän till hjelp. Vi stafvade
oss igenom dikterna rad för rad. Vi började så
småningom finna ut, hvad som hörde tillsammans. Till sist
började vi förstå.
Och ju mer vi förstodo, dess mer hänfördes vi af
den sällsamma skönhet dessa svåråtkomliga verser
be-sutto.
Raderna brände sig omedvetet in i ens minne. Man
öfverraskade sig med att gå och upprepa dem i tysthet
för sig sjelf.
* *
*
Dessa dikter, som först inflöto i “Blätter für die
Kunst“, utgjorde ett litet utval ur Stefan Georges första
diktsamling: Pilgerfahrten Algabals.
Skalden träder oss här till mötes som den vandrande
pilgrimen. Han har till botten lärt känna alltings
få-fanglighet och vet huru lifvet alltjemt sviker de
strålande löften, hvarmed det lockar ungdomen ut i sin
hopplösa irrgång.
Det tillryggalagda lifvet ligger bakom honom likt
en trädgård der köld och dimma nu breda sig ut, der
blommornas vissnade blad af höstvinden föres till okända
grafvar. De heta ungdomsåren hafva flyktat för alltid
och grindarne stängas till för detta Eden, dit vandraren
aldrig återvänder.
Och han utbrister, syftande på den löftesrika
ung-domsgudinnan:
Glaubst du noch an ihre worte
Pilger nicht der hand am stabe?
Vi återfinna honom i Im Unterreich, skaldens nästa
diktsamling, der han genomvandrar de jordiska
rikedo-marnes förkolnade praktsalar. Men guldet lockar honom
icke. Han bygger sig sjelf långt skönare palatser i sin
fantasi och vi se honom åter träda ut i dagen.
Han vandrar fram emot diktens tempel, dess portar
öppna sig för honom och vi höra honom såsom
öfverste-prest sjunga en hymn till lofprisande af förståendet
genom smärtan.
Slutligen återfinna vi honom som konung i det
rike han sjelf skapat, och till hvars försvar han ikläder
sig den tunga rustningen samt fattar andens tveeggade
svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1898/0131.html
