Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stefan George, några konturer af ett skaldeporträtt, af Gustaf Uddgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Det är en hel rad af mindre diktsamlingar Stefan
George utgifvit.
Han hyllar nämligen den — tvifvelsutan riktiga —
principen, att det är bättre utgifva små men enhetliga
diktsamlingar än stora med ett mera olikartadt innehåll.
Förutum de ofvannämda diktsamlingarne hafva vi
sålunda af honom bl. a.: Das Buch der Hirten und
Preis gedichte.
Skalden har tröttnat på det brusande lifvet i de
menniskoöfverfylda storstäderna. Han har sökt
ensamheten ute på en obebodd ö. Och han skildrar det
idylliska herdelifvet, hvilket han öfvergifver först när
“mennis kornas hvita segel ses närma sig“.
Liksom allt hvad Stefan George diktat, hafva
emellertid äfven dessa herdesånger en symbolisk
undermening, och det är i grund och botten endast en
symboliserad framställning af en inre upplefvelse han här
återger.
I Prisdikterna besjunger skalden under fingerade
grekiska eller romerska namn “några unga män och
kvinnor från denna tid.“
Till en ung man, betecknad med “Isokrates“ riktar
han sålunda följande ord:
— Hell dig Isokrates och din strålande ungdom,
du som helt lefver i handlingar dem du vill utföra, i
det främmande du vill utforska, du som beundrar med
en eld hvilken springer öfver till andra och hvaraf äfven
de kalla blifva fattade!
I Das Buch der Sagen und Sänge skildrar skalden
— under form af bilder hemtade från det medeltida
riddarelifvet — invigningen till det höga diktarekallet.
Denna diktsamling rymmer ett af George’s
vackraste och måhända mest betecknande poem:
Frauenlob.
Han frågar sig om han väl någonsin “besjungit
lifvet i staden med gamla takåsar och gaflar med målade
bilder “, detta lif i kälkborgerlig dåsighet, fullt af “sega
bördor och dystert tålamod?“
Nej, svarar han, det är för barnen i de hvita
(konfirmand-dräkterna; för de unga flickorna i rutiga
tylldräkter, hvilka på marknadsplatsen utanför stadsporten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
