Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tre jurister, en juridisk-psykologisk studie ur Broxviks-Fägerskiöldshistorien, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Resultaten af en dylik advokatorisk själfpröfning i
detta speciella fall äro naturligtvis icke för allmänheten
kända Men den, som med eftertanke genomgår den i
Stockholms Dagblad den 3 mars i sin helhet intagna
polisrapporten i menedsmålet mot Axelsson, Holst och
Moell samt jämför därmed resultaten af vittnesförhöret
med nämde advokat och dennes biträde, har svårt att
komma till annan slutsats, än att advokaten af
obetänksamhet låtit komma sig ett och annat till last, som han
bort kunna undvika, och att man icke minst för hans
egen skull måste beklaga den stora lättrogenhet han
visat gentemot Dreager och den lättvindighet, hvarmed han
uppenbarligen gått tillväga vid pröfvandet af vittnenas
trovärdighet och deras uppgifters pålitlighet. Såväl i
denna Dreagerska sak som i den Eägerskiöldska
återfinner man en viss svaghet hos advokaten att väl
lättvindigt både bedyra och själf tro, att de vittnen, hvilkas
utsagor stämma bäst med hans egen förutfattade mening
om frågan, äro “synnerligen tillförlitliga “ — Axelsson i
Dreagerska målet var specielt ett sådant — eller
stabila och stadiga samt görande ett synnerligt trovärdigt
intryck. I sammanhang härmed står ock hans i flera
fall framträdande benägenhet att hastigt och lustigt
hoppa öfver några resterande leder i bevisningskedjan och
förkunna och antaga som fullständigt konstateradt och
uppvisadt, hvad som icke är och kanske aldrig kan bli
det. Möjligen för att få ett anförande eller yrkande mera
effektivt och retoriskt afrundadt, breder han ock på
detaljerna. En point, belysande detta och väl äfven
graden af den pedantiska noggrannheten och försiktigheten,
är frågan om “det blanka föremål“, hvarmed Dreager
skulle blifvit illa misshandlad af den sedan därför dömde
poliskonstapeln.
I sin skrift till advokaten uppger Dreager, att det
varit “ett skarpt tillhy gge“. Läkareattesten antager “ett
skarpkantadt tillhygge “ och detta uttryck går igen i
stämningen. Hufvudvittnet härom, Moell, säger i sitt
vittnesmål vid rådhusrätten, att det var “ett blankt f
öre-mål “ ! Detsamma sade ock senare det andra vittnet Holst.
I det föregående resonnemanget på advokatkontoret hade
Moell, enligt hvad han nu upplyst, bestämdt förnekat,
att det kunde ha varit en knif, och i stället förklarat,
att han tyckte det ha varit en signalpipa. Då han
således icke var fullt säker på hvad det var, påyrkade
advokaten, att han skulle vidhålla att det endast var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
