Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. III. På intelligensens höjder — Litterära kotterier och individer — I pressens kvarter — Akademier och lärda samfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
af hans privata öfvertygelse. Som jag är föga
förtrogen med dessa litterära fejder, kan jag ej fälla något
utslag om hvem som har rätt. Men som jag verkligen
hyser stora sympatier för den ofta alldeles för hätskt
angripne akademikern, hoppas jag, att han må få
lugnare dagar och att han åtminstone i en annan värld ej
skall behöfva det vapen, hvarom han förordnat i
följande poetiskt-testamentariska utgjutelse:
Lägg i min kista, när jag flytt min kos,
Ett svärd, en lilja och passionens ros!
Vår vitterhets aristokratiska anor uppbäras af grefve
Carl Snoilsky. Det är verkligen en fläkt af Creutz’ och
Oxenstiernas diktning, som ofta omsväfvar hans formellt
mästerliga poem. Men Snoilsky har, liksom väl de flesta
skalder, haft flera utvecklingsskeden, bland hvilka det,
som sammanfaller med hans särskildt i diplomatiska
kretsar så kommenterade, erotiska brytningsperiod,
synes mig utmärkas af de naturligaste och djupast kända
stämningarna. Af den frihetsträngtande och för de
olyckliga i samhället ömmande sångaren återstår nämligen för
närvarande föga, åtminstone i det yttre och officiella
uppträdandet. Den byråkratiska ställningen som k.
öf-verbibliotekarie och de återknutna förbindelserna med
de högsta kretsarna ha åt grefve Snoilskys alltid
förbindliga artighet förlänat en viss stelhet, som ju för
öf-rigt också stämmer med en af de adertons traditionella
värdighet.
Om jag sedan erinrar dig om, att vår vittra
areo-pag bland sina medlemmar räknar en så ädel och
verklig skaldenatur som Gunnar Wennerberg, två sådana
särskildt i den osunda religiositetens tid märkvärdiga,
andligt friska och sympatiska åldringar som ärkebiskop
Sundberg och biskop Rundgren samt två så i vårt
politiska och vetenskapliga lif framstående personligheter
som statsrådet von Ehrenheim och frih. Nordenskiöld,
så tror jag mig tillräckligt ha angifvit det höga
samfundets förnämsta kännetecken. Det kan tilläggas, att
de ganska bittra omdömen, som under de sista
decennierna kommit akademien till del, nu mer genom ett
förståndigt ordnande af ord boksangelägenheten förlorat sitt
berättigande vis å vis denna dess främsta och
viktigaste uppgift. Att ledamöternas rekrytering och den unga
vitterlekare uppmuntrande verksamheten i mycket kunde
och kunnat vara annorlunda, må villigt erkännas. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
