Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. III. På intelligensens höjder — Litterära kotterier och individer — I pressens kvarter — Akademier och lärda samfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Gustaf Fröding är det naknas skald ocli har därför
fått uppbära mycket klander. Hans sånger och
föreställningar om Ariens folk äro emellertid så naturliga,
rena och vackra, att man kan hoppas, det den
blygsamme ocfi känslige författaren ej skall lägga
pryderiets och dumhetens anfall på hjärtat. I svenska
natur-och allmogestämningar är Fröding en mästare. Bosatt
i Upsala, anses han tillhöra det s. k. unga Sverige, det
kotteri, som räknar Werner von Heidenstam som sin
mästare och i Gustaf af Geijerstam, Levertin, Tor
Hedberg, Per Hallström och åtskilliga till har sina
märkes-män. Man har sagt, att de äro realismens målsmän,
men sedan de nu genomgått den andliga
tandspricknings-tiden och hunnit de mognare omdömenas och den lugna
besinningens period, kunna de snarare kallas sanningens.
Den brusande häftighet, som utmärkte deras första
uppträdande, har svallat ut. Men ur dess dyningar har den
svenska skönlitteraturen bergat icke blott det bräckliga
vrakgodset utan äfven hela farkoster, som, solidt och
smäckert byggda, med framgång trotsat kritikens
stormar. Det har varit verklighet i de ord, som ett
satiriskt Upsalakotteri för åtskilliga år sedan lade i den
möderne Lokes mun:
Då bredvid mig skall du strida
Lilla, käcka Calle Grå,
Och du Pelle vid min sida
Skall till strids nog äfven gå.
Åtminstone beträffande den förstnämnde, ty medan
herr Per Staaff lämnat “det nya riket“ för den lugnare
ställningen som redaktionssekreterare hos f. d. Madam
Andersson, har Gustaf af Geijerstam till sitt “Gråkallt“
lagt en hel, serie böcker, som tillförsäkra honom ett af
de mest framstående rummen i vår litteratur.
Om Werner von Heidenstams betydelse behöfver
jag ej erinra dig, som med sådant intresse följt hans
utveckling. Jag vill blott fästa din uppmärksamhet på,
att hans Karoliner fostrat en nära nog lika liflig och
bitter litterär strid, som vid århundradets början rådde
mellan den nya och den gamla skolan. Det unga
Sverige är nämligen mycket ömtåligt och det försökte
för-liden vår i vreden öfver Lorenzos sonsons kritik smida
en ny “Hammarspik“. Enligt mitt förmenande lyckades
de emellertid ej slå hufvudet på spiken, ty historiens
och herr v. Heidenstams Karl XII äro verkligen bra
oförenliga, hvilket emellertid icke hindrar, att den sena-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
