Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. III. På intelligensens höjder — Litterära kotterier och individer — I pressens kvarter — Akademier och lärda samfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
res i all sin Don-Quixotism är den för oss
nutidsmänniskor naturligaste ocli sannolikaste.
Till samma läger som de nu nämnda liöra äfven
herr Hjalmar Söderberg och grefve Birger Mörner, ett
par goda pennor och lifliga intelligenser. Den förre
har visat, att de sexuella problemen alltjämt intaga
jakobsplatsen i våra skriftställares funderingar, den
se-nares vid inträdet på den litterära banan sjudande
tattar-blod har kanske till mångas förvåning befunnits särdeles
väl ägna sig för den objektiva kulturskildringens mer
lugnt flytande ådra. Grefve Mörners “Dess höga plaisir“
är en riktigt väl skrifven bok, som du nog läst med
nöje. På det rent kulturhistoriska området har grefve
F. U. Wrangel skapat sig ett ansedt namn.
Egendomlig som ett bevis på att skriftställeriets ganska
framskjutna platser kunna nås utan några egentliga
förberedelser, är den ädle grefven en länk mellan hofvet och
litteraturen. Med sin braheska haka och sitt rätt
originella utseende i öfrigt, tillhör grefve Wrangel det
moderna Stockholms karakteriska typer. Att han därjämte
räknas till den Heidenstamska litterära fraktionen, lär
väl vara mer på skämt. Huru som hälst är han ett
intressant exempel på den af många bestridda äfven
intelligenta lifskraft, som våra gamla frälsesläkter besitta.
Genom sina förträffliga beskrifningar om gamla
Stockholm har grefven försäkrat sig om ett vida varaktigare
minne i vår andliga odlings historia, än hvad t. ex. hans
ståndsbröder, en baron Paykull, en baron St. George de
Kantzow m. fl. gjort genom sina “Georginer“ och andra,
om jag får vara fullt uppriktig, till pekoralia hörande
diktalster.
Bland andra vår hufvudstads mer bemärkta litterära
personligheter vill jag erinra dig om Frans Hedberg,
Georg Nordensvan, Hellen Lindgren, Ernst Lundqvist
m. fl., som både inför kritik och publik häfdat sin
ställning som vittra märkesmän.
Det unga Sveriges trängtan att göra sina ideella
sträfvanden gällande på äfven andra områden än det
litterära har ledt till skapandet af en i vår publicistiska
värld enastående företeelse. Jag menar tidningen
Svenska Dagbladets omdanande till ett kulturpolitiskt organ.
Du har tillräckligt reda på våra pressförhållanden för
att inse, att detta på åtskilliga håll skulle upptagas som
något, lindrigt taladt, oerhördt djärft. Den svenska
af-undsjukan är nämligen ingenstädes, utan möjligen i äm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
