Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. III. På intelligensens höjder — Litterära kotterier och individer — I pressens kvarter — Akademier och lärda samfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
hetsverken så rådande som inom tidningsmännens eller
kanske rättare tidningsbolagens sfer, och de redan
befintliga tidningarna se med missnöje och utan tvifvel
äfven med oro hvarje ny konkurrent. Med hänsyn till
önskvärdheten af kulturarbetets vidgande borde ju
förhållandet vara motsatsen, men så är det icke, dock
kanske mer på grund af allmänhetens än tidningsmännens
avog-het. Den tidningsläsande stockholmaren är nu med sin äkta
svenska konservatism eller maklighet sådan, att han, om han
blifvit van vid en nyhetstidning af t. ex. Dagens Nyheters
lätta cert, eller vid den gamla kommunalgumman Stockholms
Dagblad, eller vid Aftonbladets politiska magkatarr, ej vill
ha något annat till lifs vid sitt morgonkaffe eller sin
eftermiddagscigarr. Han mår bra af Dagbladets
juridiska professors-specimina och af Nya Dagligt Allehandas
korrekta stelhet och oförbränneliga tråkighet. Som hans
egna intressen mycket sällan sträcka sig utanför de
lokalas råmärken, fordrar han ej heller några andras
beaktande af sina tidningar, och på grund häraf har
mången lofvande publicisttalang efter några fruktlösa försök
att åstadkomma en ändring tvingats in i den gamla
slentrianen och fastnat i småpolitikens käbbel eller
klippfärdighetens andedödande värf. Men under allt detta
ha några af våra tidningsföretag tack vare annons- och
reklamväsendets blomstring arbetat sig fram till en god
ekonomisk ställning. I kvarteren söder och öster om
Klara kyrka ha de i egna, ganska ståtliga palats slagit
upp sina bopålar, och den resande utländingen, som är
van vid ett motsvarande förhållande i sitt hemland, tror
naturligtvis, att pressen med en så stabil grund äfven
hos oss är en intellektuell makt. Så är naturligtvis också
i många afseenden förhållandet; men jag kan ej dölja
för mig själf och bör ej göra det för dig, att våra
viktigaste kulturella frågor vida mindre diskuteras i de stora
dagliga tidningarna än t. ex. i den bizarra, på skämtets
gräns stående Figaro och åtminstone indirekt i de
verkliga skämttidningarna Strix och Söndagsnisse. Är det
icke ett underligt och betecknande drag för stockholmarne,
att de kanske af alla tidningar mest sentera dessa, den
ytliga och glada lifsuppfattningens och den saftiga
elakhetens organ? För min del gör jag det också men
huf-vudsakligen i väntan på något annat och därför att de
obestridligen äro spirituella.
Under mina göromål med konsulatrapporter har jag
en och annan gång besökt våra förnämsta
tidningsredak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
