Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dröm-melodien, fantasi af George Egerton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
En mörk och dyster eftermiddag sutto de
allesammans i det långa hvardagsrummet, snön föll i
stora mjuka flockar, insvepande världen utanför i sin
hvita skrud, och långt nere i avenyn ringde *
Muffinmannens klocka oafhrutet och entonigt. Elden brann
röd i det skumma rummet, då några kol föllo ned,
ryckte barnen förskräckta till och smögo sig närmare
intill hvarandra. Modern satt med ett bref i knäet
— ett bref skrifvet på tunnt utländskt papper med
bladen fullskrifna på både längden och bredden.
Hon grät tyst och bittert, och skuggorna hopade sig
allt tätare och tätare samman, och soffan böjde sig,
alldeles som om en tung börda långsamt hade
präs-sats ned därpå. Ett bord i ett hörn af rummet
knarrade hemskt, och på allting som omgaf dem hade
man en förnimmelse af det osynliga vidrörande det
synliga med spöklika fingrar.
Det gråögda barnet med de trånande ögonen
kröp närmare intill modern, ute i salen blandade sig
genljudet af klackar med den gamla klockans pickande,
och barnets ögon spejade dit ut med ett väntansfullt
uttryck. Och det allra minsta af barnen, en
underlig liten varelse med en fin smal näsa böjd som
näbben på en falk, djupa ögon och en stolt beslutsam
mun, som tog sig lustig ut i ett så ungt ansikte, satt
och gaf noga akt på henne.
“Hvad ser du? Alltid tittar du och tittar, du leker
aldrig nu för tiden. “
“ Fotterna. “
“Hvilka?"
“De små vackra, där komma de andra, som
alltid följa efter. “
“Hvar äro de?“
“Alldeles bredvid pianot.“
Den yngsta flickan reste sig upp och gick fram
till pianot med knutna händer. Hon stampade hårdt
i golfvet med sina små fotter och utropade: “Gå
bort med er fötter. Jag hatar er! Jag hatar er! Jag
önskar jag kunde se er; då skulle jag döda er!“
Modern reste sig upp och ropade den lilla ondsinta
flickan till sig, ringde på ljus och sade till om té.
Gråöga hviskade till den äldre flickan: “Hon står alltid
* Ett slags tébröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
