Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dröm-melodien, fantasi af George Egerton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
hans öfriga samlingar. Därför tvingade han med ett
skickligt grepp af handen sin springare på knä och
svängande sin mössa ropade han:
“Har den äran, blomsterfé, lilla trollslända,
prinsessa. Så liten att jag kunde bära dig hela dagen
på en arm, så stor att jag måste böja knä för dig.
Jag har fångat fjärilar många vårar förr, och likväl
var det blott på dig jag väntat. “
Detta var ett alldeles nytt språk för Mörklock,
unga män hade kallat henne sin syster och sin vän
och till och med anförtrott henne sina kärlekssorger,
men ingen man hade någonsin kallat henne sitt
hjärtas härskarinna och antydt, att hans lif varit tomt
och innehållslöst, till dess han fann henne.
“Sätt din fot på min vrist, och hoppa upp här
framför mig och så skola vi rida till Hjärtats
Önske-land och söka det sagoblomster som kallas
“fullkomlig sympati. “
Mörklock skrattade och protesterade, men
jägaren böjde sig ned och lyfte henne upp i sadeln
framför sig och bon försökte icke ens att spjärna
emot. För att säga sanningen, var det härligt att så
där blifva behärskad och vara tvungen att lyda. De
redo fram genom de doftande maj blomstren och
ibland togo de hinder, och ibland gjorde de halt vid
en sorlande bäck för att hvila. Hon sade:
“Världen synes mig alldeles förändrad.“
“Det är emedan du aldrig sett den från en mans
arm förr.“
Det var verkligen med Mörklock som med en
närsynt person, hvilken för första gången sätter på
sig glasögon. Bladens underbart utsirade kanter, de
fina ådrorna och silfverfjunet på undersidan — allt
framträder då tydligt och klart, där det förut endast
varit en oredig massa. Han hviskade:
“Slut dina ögon.“
De fina hvita ögonlocken slötos genast, och han
kysste dem. Då hon åter såg upp, sade han:
“Hitintills har du alltid sett med en kvinnas ögon,
hädanefter skall du se med en mans.“
Därefter redo de vidare under tystnad. Deras
själar lekte och skalkades med hvarandra alldeles
som barn, och liksom på skämt gjorde de små resor
in i hvarandras riken, och då kunde det ibland hända,
att Mörklock upptäckte stora ödemarker, men då slöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
