Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - »Kungen har sagt det», ödes- och nemesistragedi ur våra dagars teaterhistoria med både prolog och epilog och åtskilliga tablåer, referat af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
komma sig till last. Saken förbättras naturligtvis icke,,
felet öfverskyles icke, tvärtom, genom den senare
miss-liumörspropositionen i teaterfrågan.
Men äfven om teaterkomiténs förslag varit mycket
bättre än det i verkligheten var eller om riksdagen låtit
sig locka till det dåliga husköpet och allt gått efter
vederbörandes uträkning, så må man icke förbise en
annan mycket graverande försummelse, som innebäres i
denna ministeriella senfärdighet. Förste bäste
statsråds-ledamot skulle af förste bäste vid teater anstäld eller i
teaterangelägenheter något initierad person kunnat
inhämta den upplysning, att kontrakt för kommande
spelår bruka ingås i mars, allra senast i förra delen af
april. Af denna upplysning skulle de med något
tankearbete kunna vinna den lärdomen, att om man allvarligt,
behjärtade och delade önskemålet, att den administrativa
systemförändringen beträffande de kungliga teatrarne
också och framför allt betecknade en systemförändring
i konstnärligt hänseende, teaterfrågan måste vara afgjord
i sådan tid att behöflig nyanskaffning af konstnärskrafter
vore möjlig och olämpliga eller förbrukade artistkrafter
kunde afsöndras utan stötande brutalitet.
Teaterpropositionen borde alltså ha aflämnats vid början af en
riksdag.
Teaterkomiténs sammansättning var onekligen ur
ett par synpunkter rätt finurlig. Det var med osviklig
säkerhet förebygdt, att komitén skulle ens tänka på att
göra sig till verktyg för några ohemula attentatförsök
mot h. m:t konungens privata kassa. Komitén hade
äran att befinna sig under ordförandeskap af chefen för
konungens hofförvaltning, kabinettskammarherre
Printz-sköld, och att räkna bland sina medlemmar chefen eller
agenten för konungens penningplaceringsaffärer,
kammarherre Burén, öfverhofceremonimästaren frih. Bonde
och hofintendenten hr Knut Almlöf, samt sådana lojala
och föga genstörtiga medborgare som grefve Snoilsky,
hrr Svedbom och Walldén m. fl. En annan välbetänkt
finurlighet var att genom insättandet i komitén af hrr
Burén och Nordqvist samt — liksom om det icke varit
nog — till sistone äfven hr Anders Willman sörja för
tillhandahållande i tillräcklig myckenhet af instruktivt
och varierande åskådningsmateriel i fråga om huru en
chef för en kunglig teater icke bör vara funtad. Sådant
var ju nyttigt och icke utan intresse för de öfriga
komi-téledamöterna att se och studera. De nämda herrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
