Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Hr G., som på sin första konsert ingalunda tycktes i bästa
kondition, artade sig bättre på den andra (och sista), der
han ock visade större mångsidighet, än man dittills kunnat
tro honom om. Ett återseende — om några väl använda
år! — skall säkert lända både artist och publik till
ömsesidig båtnad. Au revoir!
Årets repris af »Hvita Frun» medförde hr Ödmanns
Georges. För ett par år sedan profeterade vi hr Ö. en
större succés i denna rol än i den nya opera-comique-rol,
han då iklädde sig: markis de Santa Cruz i »Kronjuvelerna».
Vår profetia slog in: vid reprispremièren herskade stor
entusiasm och hvad bättre var hr Ö. gjorde i flera fall
rätt för det öfversvallande bifallet. Han tog sig för det
första ovanligt bra ut i den engelska officersuniformen och
dåtida lockperuken, röstens fysiska »Schmelz» blomstrade
högst dägeligt i andra aktens celebra invocation, samma
akts stora final gjordes i alla afseenden berömvärdt,
uppfattningen af rolens bonhommie och muntra chevalier var i
många fall riktig och duglig. Skada blott att realiserandet
af den korrekta uppfattningen stundom slog slint på mer
än ett ställe. Hr Ö. eger ej af naturen den lätta esprit
som strax finner sig tillrätta inom den franska comiquens
lätta lekande sfer och han har ej heller den smidiga
assi-mileringsförmåga i detta fall, som utmärkte Oscar
Arnolds-son i hans krafts dagar och gjorde dennes Fra Diavolo,
Santa Cruz, Chapelou, Almaviva och Geqrges Brown till
så fulländade opera-comique-hjeltar, oaktadt äfven
Arnold-son från början var af något trögt Gemüth. Emellertid
bemödade sig hr Ö. uppenbarligen om att göra sitt bästa,
ett bemödande, som ibland blef alltför ansträngdt och
märkbart, s. s. t. ex. i kurtisen med lilla arendatorskan, liksom
litet motvilligt, tafatt och klumpigt......
Af hr Ö. som sångvirtuos hade vi i vissa delar
väntat mer. Hans koloratur var något tung och drillen i tredje
aktens sång alltför liten och klen. Denna sång utfördes
blackt och scherzando, hvarigenom den tappar i poetisk
kolorit, ett bättre legato, mer mjuk och bunden sång, mer
svärmande och utan gälla insatser hade här erfordrats.
Att i första aktens berömda soldataria fordra en Rogers,
en Achards helt franska blixtsnabba pointering och
förfi-nadt eleganta »fini», kan ju ej falla oss in, dock vill det
synas oss som hr Ö. med de resurser han har här bort
kunna leverera något mer.
Måhända tar sig återgifvandet efter flera
representationer, men vid den första var hr Ö. ingalunda lycklig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
