Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Barndomsväninnan, af Gyp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
— Det är ingenting att säga därom; er
barn-domsväninna är ingen vanlig skönhet.
Och han fortsatte att prata hit och dit, något
irriterad öfver alla uppvaktningar af fröken de
Fron-sacs beundrare. Logen hlef aldrig tom och Gérard
sade skrattande till sin mor, hvar gång någon ny gäst
inträdde i logen:
— Mamma förstår väl, det är inte för er skull
och inte ens för min tants.
Sabine var alldeles röd i ansiktet och hade roligt
som ett barn åt musiken, baletten och sin framgång,
som hon mycket väl anade, och ropade till de Jurieu
gapskrattande:
— Nå, är jag som en ormtjuserska i kväll?
Han var en smula stött på Blanche för att hon
omtalat hans jämförelse från första kvällen.
När markisen dagen därpå kom för att äta
middag hos sin fästmö, hlef han mycket öfverraskad att
icke träffa fröken de Fronsac. Man nämde för
honom, att hon tillbragte den dagen hos en gammal
tant, som bodde vid avenue Marceau och att man
skulle följa henne hem på kvällen. Blanche, som
hade pratat med Gérard, visste nu hvilken effekt
hennes väninna gjort och gladde sig uppriktigt däråt.
Hr de Xantrailles hade sagt, att han aldrig sett
någon vackrare . .. Och hertig d’Hyères, som aldrig
finner någon efter sin smak, hade frågat hvem hon
var .. . och det hade också hr de Trènes gjort.
— Tyvärr, anmärkte fru de Breuze, äro de inga
friare. Jag är rädd att man inte skall få tag i någon
man åt Jienne.
— Åhio, vttrade de Jurieu med en mycket
öfvertygad ton.
— Vet ni någon? . ..
Han svarade fullt uppriktigt:
— Visserligen inte . . . men man kan nog träffa
på en sådan fortare, än man anar.
Middagen och kvällen blefvo ledsamma och
långsamma. Man saknade Sabines glada humör, muntra
skratt och bullersamma galenskaper. Man hade
blifvit van därvid och kunde icke umbära det.
Blanche var lugn och mild och kom och gick
i sin korrekta eleganta mörka toalett, serverade kaffe,
bjöd cigarretter, och fullgjorde stilla och behagligt
sina åligganden som värdinna. Vanligen var det Sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
