Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Förhistoriska skisser, af Elisée Reclus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
sluten grupp en individ höjer sig öfver massan genom
framstående egenskaper eller särskildt utmärkande
prestationer, desto mer kommer han att framkalla de
öfri-ges täflan och efterhärmning; och sålunda kan en endes
exempel intellektuelt och moraliskt förskjuta en hel
sam-hällsmenighets tyngdpunkt. Det kommer därvid icke an
på, om efterhärmningen sker medvetet; det är icke
vanligen fallet, snarare sker den oftast omedvetet som en
följd af kontakten, utan att därför vara mindre verksam
eller mindre förändra den efterhärmandes väsen. Den
medvetna efterhärmningen spelar en ringare roll i människolifvet,
men äfven den är af betydelse, då den kan framkallas af de
mest olikartade motiv och hvarje mänskligt
verksamhetsområde står öppet för den, det må nu vara sympatien
med befryndade människor, hörsamheten mot härskaren,
nyck, mod eller önskan och förståndsmässigt sträfvande
att handla så ändamålsenligt som möjligt som drifver
därtill.* De flesta, om icke alla högre andliga
prestationer, som språk, läsande, skrifvande, räknande, konst och
vetenskap, förutsätta en föregående tillvaro och öfning
af efterhärmningsdriften; utan förmåga att efterhärma
vore hvarken samhällslif eller utvecklandet af
yrkesskicklighet möjligt. Kan icke all dramatik återföras till
dansen jämte pantomim och musik, hvilka båda
ursprungligen äro uppenbara efterhärmningskonster? Hvad är den
ursprungliga formen för rättskipning,
vedergällningsrät-ten med sitt “öga för öga, tand för tand“, annat än
åstadkommande af en upprepning af samma sak, alltså en
efterhärmning? Innan det fanns lagböcker, härskade vana
och sed, man afgjorde såsom alltid åtgjorts och
upprepade städse ånyo hvad som skett sedan urminnes tider.
Den dagliga konvenansens vanliga regler för det
passande lära förpliktelsen att besvara ett besök med ett
annat, en bjudning med en annan bjudning, en gåfva
med en annan gåfva, och själfva moralen står i ett
innerligt sammanhang med föreställningen om att
veder-gälla med ett liknande, med föreställningen om
upprepande som en skyldig betalning eller gentjänst för
bevisad tjänst, såväl i individens förhållande till en annan
individ som äfven i hans förhållande till en social
korporation eller mänskligheten.** Efterhärmningen hänför
sig i många fall till denna inbördes hjälp, detta bistånd,
* G. Tarde, Les lois de 1’imitation.
** Guibert, Société d’Anthropologie de Paris, sessionen den 13
april 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
