Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Förhistoriska skisser, af Elisée Reclus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars fullgörande städse var och skall vara en af de
förnämsta häfstängerna för det mänskliga framåtskridandet.
Då i senare hälften af vårt århundrade Darwin. Wallace
och deras efterföljare hade lyckats att förklara den hela
organiska utvecklingen genom anpassning till den
om-gifvande världen, gjorde sig ett stort antal partigängare
skyldiga till det felet att som det afgörande betrakta
endast ena sidan af de af Darwin i alla riktningar så i
detalj och skarpsinnigt pröfvade frågorna och kommo
sålunda till en grundåskådning, som på ett felaktigt sätt
förenklar lifsproblemet och tror sig ega nyckeln till hela
skapelsehistoriens gåta endast och allena i kampen för
tillvaron. Och dock har just den geniale författaren
till “arternas uppkomst“ och “människans härstamning"
själf hänvisat till de sociala instinkterna och “sympatien"
och förhärligat de samhällen, hvilka genom en den
närmaste sociala sammanslutning af ett flertal af sina
medlemmar bäst trifvas och kunna glädja sig öfver den
rikaste afkomma. Men huru många påstådda darwinister
ha icke blindt förnekat alla fakta af mutualism och, som
om det utgjutna blodet fullständigt förvildat deras
känslor, talat om djurvärlden som om en arena, där hvarje
varelse står rustad till kamp mot andra*’ Huru mycken
egoism och grymhet har icke under skyddet af denna
nya vetenskapliga lösning trott sig i och med detsamma
rättfärdigad och huru kunde man icke utan skrupler
ånyo utsuga och förtrycka! Den som kände sig stark
skröt med sin styrka och härskriet gent emot de svaga
var det urgamla: ve de besegrade.
Tvifvelsutan visar oss världen oupphörligt processer
af kamp och inbördes tillintetgörelse mellan alla’ de
väsen, som bebo jorden, från de olika fröna, hvilka göra
hvarandra stridig en jordremsa, och fiskrommen, som
konkurrera om hafvets vatten, till de stridande härarne,
som söka utrota hvarandra medelst svärd, kulor och
granater. Men äfven motsatta bilder äro talrika, om än
icke talrikare, ty utan ömsesidigt bistånd, utan sympati
skulle intet lif på längden vara möjligt. Om växter,
djur och människor lyckats utveckla sig till att bestå
som ett samhälle och till stora folkslag, och om
hvarje individ genomlefver de dagar, månader eller år,
som äro honom beskärda, så följer däraf, att sympatien
segrat öfver striden. Den enkla morgon- och
aftonhäls
* Huxley. Struggle for Existence and its bearing upon that.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
