Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Förhistoriska skisser, af Elisée Reclus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
ning, som utbytes i alla länder under de mest olika
former, är uttryck för en harmoni bland människor, som beror
på en öfverallt likformigt utbredd känsla af välvilja och
beredvillighet att hjälpa hvarandra*. Ett vackert arabiskt
ordspråk säger: “Ett fikonträd ser på ett annat och lär
sig därigenom bära frukter. “ Visserligen inskränker ett
annat ordspråk detta understöd till medlemmar af-samma
stam eller folk: “Se icke på dadelpalmen“, säger
araber, “se icke på den, ty den talar icke till främlingar".
De af naturforskare anförda exemplen på inbördes hjälp
bland djuren äro som bekant otaliga, och det fins intet
sådant exempel, som icke under likartade former
upprepades hos människorna**. Särskildt myror och bin visa
oss i detta hänseende fakta, som icke tillåta något
tvifvel och tala så tydligt att det synes förunderligt, att
förfäktarne af en skoningslös kamp för tillvaron hittills
blindt förbigått dem. Visserligen bekriga de olika
myrarterna hvarandra, äfven där fins det eröfrare och
slaf-egare, men vi veta att de bistå hvarandra, när det är
af noden, att de äro hvarandra behjälpliga vid födans
anskaffande, att de ega gemensamt åkerbruk och
gemensam industri, t. ex. vid kultiverande af svampar,
kemisk transformation af sädeskorn, och att de äro i
stånd att med fullständig själfförsakelse offra sig för
hvarandra. Myrkolonier, som bilda hundra och
tusentals bebodda bon, visa emellan befryndade arter
endast scener af det bästa förstånd och social fred***. När
man betraktar myrstatens under, är man benägen att
upprepa Darwins ord: att myrans hjärna måhända är en
märkvärdigare organisation än människohjärnan. Och
emellan fåglar, fyrfota och tvåfota djur huru många
rörande exempel på sympatisk solidaritet, som
förbinder vissa arter! Förtroendet till det ömsesidiga
understödet mellan dem som tillhöra samma stora familj ger
hvarje enskild ett öfver hans krafter vidt gående mod.
Små svaga fåglar våga ofta gemensamt angripa en dem
vida öfverlägsen roffågel. Man har observerat, huru ärlor
gifvit sig i strid med hökar och vråkar, huru kråkorna
roat sig med att reta en örn. I de lerlager, som omge
Koloradofloden i den aflägsna amerikanska västern, bygga
svalkolonier sina bon lungt under de afsatser, där
fal
* Patrick Geddes Evergreen, s. 30.
** P. Krapotkin. Mutual aid among the animals, Nineteenth
Cen-tury, sept. dec. 1890.
*** FOrel, Bates, Romanes m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
