Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Förhistoriska skisser, af Elisée Reclus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
som det egentliga begreppet, för hvilket hvarje individ
var skyldig att arbeta och, om så behöfdes, äfven offra
sin personlighet. Sympatien är så starkt utvecklad att
den under vissa omständigheter är starkare än döden.
Så t. ex. veta vi, att när på Nya Hebriderna ett barn
afled, modern eller en annan kvinlig anhörig frivilligt
beröfvade sig lifvet för att rädda barnet i en annan
värld*. Till och med mordet på — eller rättare
dödandet med deras samtycke af — ålderstigna personer,
hvilket är brukligt i många länder, t. ex. hos batta-folket
på Sumatra och tschuktscherna i nordligaste Sibirien
bör snarare anses som ett exempel på mutualism än
— som vanligen sker — på barbari hos ifrågavarande
folkslag. I ett samhälle, där alla lefva för hvarandra
och hela gruppens välfärd är den viktigaste omsorgen
för hvarje individ och där därjämte svårigheterna för
födas anskaffande äro mycket stora i följd af brist och
ytterligt hög köld, måste den hjälplösa åldring, hvars
hela förflutna lif gått upp i deltagandet i den
gemensamma existenskampen, känna sig på det smärtsammaste
pinad af en kamp, hvari han icke längre kan deltaga,
och det lif, hvarför han icke längre har sig själf, utan
endast andra att tacka, måste kännas för honom ännu
mycket tyngre än för den åldrige personen i ett
kultursamhälle, hvilken i följd af andliga och sociala
förhållanden är i stånd att in i det sista nyttigt fylla
sin plats. Att äta nådebröd med känsla af att de
verksammaste medlemmarne i samfundet äro nödsakade att
försaka, blir outhärdligt; och de utlefvade gamlingarna,
som blifvit sig själf till leda och afsky, fordra af de
sina som en nåd att få ingå i den eviga fridens eller
en ny evig ungdoms land. Är den moderna
kulturfamiljen verkligen alltså mer välgörande mot sina
bortdö-ende medlemmar, hvilka, plågade af pinsamma
sjukdomar, med tårar i ögonen bedja att man skall förkorta
deras lidanden, att man skall befria dem från deras smärtor?
Deras rop förklinga ohördt, då barna- och
familjekärlekens förmenta bud fordra, att man låter dem släpa fram
sin beklagliga tillvaro i veckor, månader eller år tills
den får sitt naturliga slut . . .
Äfven den kommunistiska formen för egandet, som
ursprungligen var den förherskande i hela världen och
ännu bibehållit sig här och där i länder, där privategen-
* Grill i Waitz und Gerland, Anthropologie, s. 641.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
