Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Fröding och panteismen, af Rupert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
sättningar, så finnes å andra sidan ett helt stort
om-råde af skaldens diktning, som däremot är fullkomligt
oberördt af denna filosofiska åskådning. Detta gäller
alldeles själfklart om de förut nämda objektiva
målningarna af lif och natur och den af tillfällighetsstämningar
beroende lyriken, men det gäller äfven om åtskilligt
inom den rent reflekterande genren. Så intar Fröding
till frågan om lifvet efter döden en ståndpunkt, som
at-viker från panteistens, i det att han motsätter sig tron
på individens uppgående i ett personlighetslöst vara.
Dessutom är hans motvilja mot den skarpa dualismen
inom moralen i den sista samlingen icke så stor som
förut. Tvärtom antager författaren nu det ondas
tillvaro såsom något i förhållande till det goda negativt,
och han synes vilja draga en gränslinie mellan det godas
och ondas riken med tillhjälp af altruismen, hvilken på
Darwinistiskt sätt fasthålles såsom egande det största
värdet i tillvarons kamp.
Men trots afvikelserna, naturliga för en icke
systematiserande lyriker, förtjänar det panteistiska draget att
framhållas som den väsentligaste faktorn i Frödings
tankepoesi. Ty det är obestridligt, att sympatierna för
den afhandlade världsförklaringen fyllt skalden med ett
tämligen konstant patos och gifvit lyrisk svingkraft åt
många hans ord.
Rupert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
