Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Brefväxling mellan en modärn fritänkare och en präst i svenska statskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
eller idé) är hon till sitt yttre, materiela framträdande
tillfällig, ofri; till sitt väsen oförstörbar, medveten och
fri, hvarför hon ock faktiskt kunnat åtlyda befallningen
att göra sig jorden underdånig. Denna yttre
maktställning i det tillfälligas värld räcker dock ej till som mål
för henne. Den är det tjänande medlet för
utvecklingen af hennes andes (— väsens) förblifvande härlighet.
Rotad i Guds eget lif kan denna människans
härlighet förverkligas endast i harmoni med
ursprungskällan, det är i frivillig lydnadsställning till Gud.
Som relativt fri kan hon i stället välja att blifva
en slags suverän på ett lägre område. För ett afgörande
prof gäller att öfvervinna den största svårighet. — Att
denna svårighet skildras som ett väljande mellan
tillfredsställandet af andens åtrå att få kunskap om sina
suveränitetsrättigheter å ena sidan eller undergifvet
förbidande i sonskärlekens förtroende till fadersviljan å
andra sidan (paradissymbolens innebörd) är det amplaste
erkännande af människans storslagna och likväl innerliga
anläggning som någonsin gifvits. — Valet utföll i
riktningen utåt. Med den som rof förvärfvade yttre och
sinnesberusande förståndskunskapen utsinar det
omedelbara samförståndets kunskapskälla, kärlekens lifsband
brister, harmonien är störd. — Från denna kris, hvars
historiska förlopp (under hela tidehvarf törhända) går
långt utom mänsklig forsknings räckvidd, daterar sig
skriftens Messiastanke, längtan efter försoning, hopp om
återstäld harmoni, först som ett frö fallet i
mänsklighetens andliga moderssköt; sedan under årtusendens lopp
tagande allt bestämdare gestalt fattas den ändtligen i
hela sitt djup, bäres och förverkligas af den enastående,
mannen från Nazaret. — Så svårt nu det
vetenskapliga studiet och framställningen af kristendomen är,
emedan den är ett faktum som berör nästan alla vetandets
grenar, så enkel är läran själf. Blott detta: Jesus är
Kristus d. v. s. Messias, mänsklighetens hopp; det är
allt. — Han är den “människans son“ som gör fullt
skäl för namnet, men hela mänskligheten är till sitt väsen
Guds son,* en evig lifsexistens i Gud (se ofvan!),
och redan Adam, hvilket betyder människan, kallas så
*Jag är medveten om de skenbara svårigheterna och än mer om
mängden af invändningar, ej minst från dem som ej kunna fatta
storheten och rikedomen i denna bibliska tanke, men jag tar
konsekvenserna. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
