Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kriminalantropologien och dess senaste utveckling, af Hans Kurella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
ren. Jag vill endast omnämna dessa två egenskaper:
Lombrosos benägenhet att uppsöka analogier och däraf
sluta till identitet och hans benägenhet att samla
material i massa från alla åtkomliga källor, äfven från
sådana, som icke kunna lämna något tillförlitligt material.
Det sista felet vore verkligen alldeles oförlåtligt för
en vetenskapsman, som på det sorgfälligaste uppodlar
en liten vrå af ett trångt område, ränsar bort det minsta
lilla ogräs därifrån och håller hvarje liten planta alldeles
klar; af en man med en Lombrosos vidsträckta
perspektiv kan man icke vänta samma förtjänster som hos en
närsynt specialist, lika litet som man kan begära af en
astronom att han mikroskopiserar solen och kometerna.
De sista fyra åren ha sålunda tyvärr knappt gjort
någon ändring i det förhållandet, att kritiken af
kriminalantropologien är af en rent formell karaktär — så
t. ex. inskränker sig Virchows kritik väsentligen till att
han förebrår Lombroso brist på logik, alltså en formell
defekt — och att lämpligt material ännu saknas för en
omfattande efterpröfning.
Det fins i detta afseende några försök med odugliga
föremål. En dårhusläkare har jämfört ett par sköterskor
vid sin anstalt med ett par förut en gång rättsligt
bestraffade kvinliga svagsinta; en annan har bland ett
antal hufvudskålar efter sinnessjuka framletat dem, hvilkas
egare en gång blifvit straffade. Om dessa föremål
af-vika från Lombrosos förbrytaretyp — hvilket de för
öf-rigt göra mindre än dessa författare tro — så bör man
ihågkomma, att de ha undersökt dårar, medan det för
att erhålla ett så vi dt möjligt likartadt material är
mycket att rekommendera att vid undersökning af
förbrytare utesluta de svagsinta.*
Den enda beaktansvärda serien af antropologiska
undersökningar af förbrytare från senaste tid hänför sig
icke till ett stort material, utan till Lombrosoteoriens
hållbarhet gent emot en pröfning enligt strängt
vetenskaplig metod.
Den Lombrosiska skolan har, som ofta
antropologerna öfver hufvud, nöjt sig med att för mätningen af
en kroppsdel — t. ex. hjärnans vikt, kroppslängden,
pannbredden — angifva genomsnittsvärdet. Det är klart,
* Ganska många svagsinta förbrytare ha blifvit bestraffade för
handlingar, som voro en följd af deras sjukdom, icke af deras medfödda
anlag; de äro således i antropologisk bemärkelsednga förbrytarenaturer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
