Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kriminalantropologien och dess senaste utveckling, af Hans Kurella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
att dylika medelvärden icke gifva någon bild om
förhållandet med en kroppsdel hos ett större antal
individer.* Mäter man tio jättar och tio dvärgar och
konstaterar det aritmetiska mediet af dessa mätningssummor,
så uppkommer en medellängd som ingen enda gång
förekommer hos de mätta, man får alltså en fullständigt
falsk bild af det verkliga förhållandet. Nu måste man
erkänna, att den Lombrosiska skolan på senare tider
icke nöjt sig med angifvandet af dylika medelvärden,
utan brukar uppge huru ofta minimi-, medie- och
maximimåtten beträffande de enskilda delarna förekomma hos
ett större antal af de mätta individerna.
Den obetydliga utförligheten af dessa förbättrade
uppgifter och saknandet af en ingående jämförelse med
huru det förhöll sig med samma kännetecken hos den
“normala" befolkningen förblef dock fortfarande en
huf-vudinvändning från kriminalantropologiens motståndare.
Därjämte var det fortfarande en öppen fråga, om det
stora hittills föreliggande materialet af mätningar och
observationer skulle vid en pröfning med exakta
statistiska metoder visa sig hållbart.
Mäter man ett större antal likartade föremål, det må nu
vara musselskal, kiselstenar, människohjärnor eller hönsägg,
så visar det sig ständigt, att ett visst mått förekommer
oftast, att detta vanligast förekommande mått kommer
mycket nära mediet mellan det största och det minsta
föremålet och dessutom genomsnittet af alla mätningar,
att -alla från medelvärdet afvikande mått förekomma
desto mer sällan, ju mer de närma sig minimum eller
maximum. Uttrycker man de olika måttens olika
frekvens genom lodräta linier af motsvarande olika längd,
så minskas symmetriskt längden af dessa linier på båda
sidor om medelvärdet, som förekommer oftast och därför
betecknas genom den längsta linien; det uppstår en
symmetrisk frekvenskurva.
Medan sålunda kollektivmätningar städse lämna en
symmetrisk frekvenskurva med ett maximum mer eller
mindre noga motsvarande medelvärdet, finner man vid en
liknande behandling af mätningsresultaten rörande
förbrytare två eller tre maxima och icke-symmetriska
frekvenskurvor. Jag har på flera ställen i min.
“Natur-geschichte des Verbrechers“ hänvisat därpå.
* Detta gäller bland annat för jämförandet af hjärnans medelvikt
hos mannen och kvinnah.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
