Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kriminalantropologien och dess senaste utveckling, af Hans Kurella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
lifvets långsamma utveckling “. Endast de mest
barbariska former för dödande träda tillbaka, de moraliska
framstegen försiggå mycket långsammare och dess
resultat äro mycket mindre fasta än det intellektuella
framåtskridandets. Människolifvets helgd har ännu icke ingått
fullständigt i blodet för människorna och de enskilda
raserna gifva så mycket lättare efter för tendensen att
döda, ju senare de blifvit civiliserade. Den fullt sociala
människan framgår ännu icke ur naturens händer.
Al-truistiska känslor ha visserligen fortplantats genom arf,
men redan mycket obetydliga fysiologiska rubbningar
kunna bringa detta arf till försvinnande och mördaren
afviker icke mycket märkbart från den normala
människan, med hvilken han förbindes af en serie af
mellanstadier.
Af de många siffror, medelst hvilka Ferri belyser
de europeiska rasernas olika tendens för människodödande,
vill jag anföra en liten serie (LDmicidio, s. 251).
På en million invånare komma årligen mord och
dråp:
öfver 20
öfver 11
under 11
Italien (96,9)
Spanien (76,?)
Ungern (75,4)
Rumänien (40,4)
Österrike (24,4)
Portugal (23,s)
Schweiz (16,4)
Frankrike (15,?)
Ryssland (15,2)
Belgien (14,4)
Sverge (12,9)
Danmark (12,4)
Irland (10,s)
Tysk]and (10,7)
Holland ( 5,g)
England ( 5,g)
Skotland ( 5,o)
IV.
Det har i hvarje folks utveckling funnits en tid, då
det var öfverlämnadt åt individen eller hans familj att
förskaffa sig godtgörelse eller skadestånd, när hans lif
eller medlen för hans lif blifvit skadade. Då var rätten
en privatsak, liksom nu för tiden religionen för
socialdemokraterna. Det fans ännu ingen rättsordning, hvars
kränkande kunde bestraffas af dess representanter. Hvad
som nu för tiden förefaller som brott och straff, var då
angrepp och motvärn, individuel aktion och individuel
reaktion. Det kunde alltså icke finnas något brott i
ordets nuvarande bemärkelse, ty det förutsätter en
kollek-tivitet, som lefver i en på något sätt ordnad
gemenskap. Men naturer, karaktärer, temperament, hvilka, så
snart det finnes en kollektiv ordning, komma i konflikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
