Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kriminalantropologien och dess senaste utveckling, af Hans Kurella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
därmed, ha icke skapats först genom denna ordning, utan
de funnos förut. D. v. s. innan det fans brott, fans det
förbrytarenaturer. Det är säkerligen alldeles oriktigt
och motsäges af allt, som vi veta om de utom ordnad
gemenskap lefvande raserna, att ett bellum omnium
contra omnes skulle ha herskat alltid och öfverallt. De
aggressiva eller parasitära naturerna, som tränga sig fram
öfverallt och framför allt på bekostnad af andra
individer, ha städse varit i minoriteten och behofvet af ett
gemensamt motvärn mot dylika öfvermodiga har säkert
varit ett moment i utvecklingen af lifsgemenskapen.
Angreppsaktion och motvärnsreaktion i denna
bemärkelse gå långt före hvarje rättsordning, de som
representera aktionen äro förbrytarenaturer; på deras
aktion följer rättsordningen först i långsam utveckling och
det är således klart, att endast begreppet, men icke
faktum af brott är en skapelse af samhället, att
förbrytaren är en produkt af naturen, icke af sociala tillstånd,
Man kan väl påstå, att det gemensamma ursprunget
för brott och straff ur kombinationen af angrepp och
motvärn visar sig fortfarande däri, att reaktionen,
straffet, i regeln öfveträffar aktionen i skärpa och verkan.
Förr var i regeln reaktionen så mycket kraftigare än
angreppsaktionen, att deras gemensamma ursprung ur en
specifik egenskap hos förbrytarenaturen, grymheten, föll
i öppen dag. Liksom brottet leder sitt ursprung från
den anfallandes skoningslösa hänsynslöshet, så
uppkommer straffet ur den försvarandes skoningslösa raseri.
Straffrättens utveckling ur denna strid mellan två
bestialiska tendenser betyder endast en fortskridande
försvagning af reaktionen i det allmännas intresse. Till
sin uppkomst är alltså straffrätten alls icke ett system
af försvarsåtgärder mot angrepp mot rättsordningen,
utan af skyddsåtgärder mot den anfallnes gränslösa
raseri, för hvilken en bit bröd, som frånröfvas eller
från-stjäls honom, är åtminstone lika mycket värd som hans
hungrande nästas lif.
Helt visst ha många andra faktorer ingripit i denna
utveckling, särskildt i dess första skeden. Den
holländska etnologen Steinmetz, som ursprungligen är jurist, har
i sin bok om “Straffets första utveckling“ uppvisat hvad
allt som spelar in däri. Han har samlat alla möjliga
upplysningar om straffens ursprung hos primitiva och
barbariska folk och däraf visar sig tydligt, att grymhet
och hämdlystnad utgöra det gemensamma ursprunget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
