Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ghettons drömmare, af I. Zangvill. 1. Från en graf bland madrasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
samma som en engelsk hertiginna, och vidare några
rader skrifna med blyerts.
"Det är i femte våningen", sade hon med en suck.
“Jag skall bära upp det.“
Innan hon återvände, steg madame ned ur vagnen
och gick från det strålande solskenet in i den mörka
porten med en melankolisk känsla af det symboliska
däri. Ty äfven hon var poetiskt anlagd, och hennes sinne
hade blifvit odladt genom umgänget med en af sin tids
snillrikaste och älskvärdaste kvinnor, och hon hade lärt
i mer än vanlig grad uppskatta den stora ande, till
hvars lefvande graf hon nu kommit för att nedlägga sin
dyrkan. —
Hon hade ett vackert ansikte, med skönhetens,
bördens och bildningens tredubbla adelsmärke. Hennes hy
var matt och hvit som elfenben, och hennes svarta hår
föll i rika vågor rundt kring hufvudet. Hennes figur
var hög och ståtlig som en af forntidens romarinnors.
“Monsieur Heine ber madame göra honom den äran
att stiga upp och för utsiktens skull ursäkta de fem
trapporna. “
Madames sorgsna ansikte lystes upp af ett svagt
leende vid detta svar, hvilket lakejen framförde, utan
att hafva en aning om att med utsikten i fråga
menades Heine själf. Men så hade icke heller denne utmärkte
tjänare hennes stora kännedom om Heines sätt att
uttrycka sig. Hon gick tvärs öfver den stenlagda gården
och började stiga upp för de fem spiral trapporna, med
sinnet uppfylldt af allehanda bilder och föreställningar.
Hon hade på sitt kort skrifvit några rader till
påminnelse om hvem hon var, men kunde väl han, efter alla
dessa år af tärande sjukdom, påminna sig den lilla
elfva-åriga flickan, som suttit bredvid honom vid table-d’höten
i Boulogne? Och hon kunde knappast själf fatta, att
den fetlagde, godmodige, närsynte lille mannen med den
höga, hvita pannan, och hvilken dagligen ströfvat
omkring med henne nere vid kajen berättande historier,
var den mest bitande satiriker i Europa, “Tysklands
Ari-stofanes“; och att alla dessa barnkammarhistorier,
vimlande af sjöjungfrur, vattennymfer och en lustig gammal
fransk fiolspelare med en pudel, som regelbundet tog sig
tre bad om dagen, voro nyckfulla improvisationer af
tidens kanske störste lyriske poet. Hon kom ihåg deras
afsked: “När du kommer tillbaka till England, kan du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
