Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ghettons drömmare, af I. Zangvill. 1. Från en graf bland madrasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
1 förra veckan, då jag hade ett svårt krampanfall i
strupen och bröstet, frågade han mig: “Pouvez vous
siff-“Non, pas méme une comédie de M. Scribe,*
svarade jag och då kan ni förstå, hur illa däran jag var.
Han sade emellertid, att detta skulle visst inte påskynda
slutet, jag kunde lefva ännu länge. Jag varnade honom
för att säga något till min hustru. Stackars Mathilder
jag har nu hållit på så orimligt länge att dö. Men nu
har han ändrat sig och rådt mig beställa min kista.
Jag fruktar likväl, att trots hans sista utlåtande skall
jag ännu en tid bortåt bli tvungen fortsätta mitt studium
af ryggmärgslidande. Jag läser alla böcker, jag kan
komma öfver därom. Hvilka medicinska föreläsningar
skall jag inte hålla i himmelen och bevisa, huru okunniga
alla doktorer äro!“
Hon lade med glädje märke till hans ansatser till
skämt. Hans röst, hvilken sedan hon anländt blifvit
klar och skarp, riktigt darrade af undertryckt
glädtig-het. Den sjönk likväl ned till en öm hviskning, och
de sarkastiska rynkorna kring munnen försvunno alldeles,,
då kan talade om sin hustru.
“Ni skrifver då inte endast, ni läser också?“
“Ja, det vill säga De Zichlinsky, en hygglig ung
flykting, gör båda delarne för mig. Min mor, stackars
gamla varelse, skref till mig häromdagen och frågade
hvarför jag endast skrifver mitt namn under mina bref,.
och då måste jag säga henne att mina ögon äro klena,,
hvilket för öfrigt inte var så osant som det öfriga i
brefvet. “
“Vet hon ingenting?44
“Hon? Gud välsigne henne, visst inte. Den kära
gumman är, där hon drömmer bort tiden i Dammthor, både
för gammal och klok för att läsa tidningar. Nej, hon
vet inte att hon har en döende son — endast att hon
har en odödlig! Nicht wahr?“
Han såg på henne med en skymt af oro i sin blick
— denna nästan tragiska oro hos en konstens veteran,
då han tycker sig ana redan på långt håll någon ny
kritik öfver sitt lifs arbete.
“Så länge som det tyska språket talas.44
“Kära gamla Tyskland44, sade han belåten, “ja, som
jag skref till dig, ty du är liebe Kleine i poemet:
»Nennt man die besten Namen
So wird auch der meine genannt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
