Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Brefväxling mellan en modärn fritänkare och en präst i svenska statskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
vemod betraktar en fjärils förtviflade försök att nä den
fria rymd lian ser lockande framför sig men gäckas
obarmhertigt af fönsterrutan i hvars kristall står inristadt
det ödesdigra ananke.* I sägen, förmodar jag, att Guds
allmakt kan genombryta denna skiljevägg och göra fjäriln
fri, det vill på mitt språk säga: till och med om jag
skulle försöka omfatta din tolkning af skapelsens mystère:
upphäfva den ordning han själf satt, nedbryta sitt eget
värk; ty hvad annat är en handling, som måste kallas
naturstridig — om den någonsin inträffade.
Och är icke äfven detta nätt opp hvad man i min
barndom lärde mig om undervärken med en ständigt
återkommande hänvisning på en godtyckligt, ingripande
allmakt. Ja, äro icke dessa under just sådana där
omotiverade och ofattliga språng öfver den bottenlösa afgrund
som dualismen satt mellan en strängt lagbunden natur
och en efter sitt fria behag handlande Gud, hvilka ock
betecknande nog hafva upphört i samma mån
naturvetenskapen uppvisat hvad som öfverensstämmer med eller
strider mot naturlagarna, hvarför det ock blifvit rent af
ett ordstäf: undervärkens tid är förbi. Jag vågar
visserligen icke dekretera hvad som kan vara möjligt eller
icke då, såsom du med skäl antyder, sådant städse med
vår begränsade uppfattning måste anses förmätet och
det är ej häller för tanken någon orimlighet i
antagandet att det kan finnas mäktigare varelser än vi, med
vida högre ljusbringande intelligens än vår, ja, jag skall
till och med nu gå så långt att jag kan finna det
underligt om utvecklingen vore alldeles som afklippt med
just oss människor, men långt ifrån att störa och rubba
de förefintliga ordningarne med under, som endast kunna
tjäna till att förvirra det mänskliga förståndet och
komma oss att tro att vi gå i sömnen, är det mig en
bjudande nödvändighet att föreställa mig sådana väsens
högre ställning (om de äro) bestå i en ännu
fullkomligare lagbundenhet, en ännu fullkomligare harmoni än
vår. För öfrigt förekommer det mig, så snart man
gif-ver sig utom siffrornas och de matematiska måttens
räckvidd som begåfve man sig ut på ett gungfly, där
allt är osäkert. Hvad än mänsklig hjärna kan utföra,
spänna broar mellan fjälltopparne eller underminera
oceanen, så likväl, då tanken fri och obunden af dogmer
ger sig ut på flykt inom detta område är dock till sist
* Naturnödvändigheten, ödet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
