Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Brefväxling mellan en modärn fritänkare och en präst i svenska statskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
uppfatta hvad där försiggår. Men man har nödgats
modifiera sin uppfattning af lagen, så obekvämt det än
fallit sig, ty man har undret gång på gång under sina
ögon, och vi kalla icke detta nu för underverk, ehuru
det fordom mångenstädes skulle kallats så. Och huru
mycket har man icke att vänta sig af andens makt hos
en personlighet sådan som Jesus-Messias, när dylikt kan
ske på befallning af en af våra obetydliga likar?
Ja, det må vara, invänder du, men det återstår dock
så mycket som stöter kända(?) förhållanden för hufvudet,
de där “egentliga“ undren och du pekar åter på
Qvasi-modas fjäril bakom ödets ruta. Nå — i förbigående
sagdt kunde väl prästen öppnat fönstret och släppt ut
fjärilen — men saken är allvarsam, och då jag ej i ett
bref kan leverera en teologisk af handling, vill jag
klargöra min ställning med ett par enkla theser :
Liksom lifvet är det ursprungliga, är det frihetens
och ej tvångets lag som för allmaktens spira och bereder
väg för ständigt nya insatser i utvecklingen.
Ingen konstant, i sig helt sluten lifsform gifves i
världsaltet; på hvarje punkt i naturen, i hvarje tids
moment, äger rum ett formernas söndersprängande på grund
af det växande innehållet, ett formernas nyfödande, ett
ständigt vardande.
Hvarje högre lifsordning är gent emot den lägre ett
under, en omöjlighet till dess den står där, hvilket ock gäller
hvar och en af dess lifsyttringar. — Det gifves ett enda
grundunder, af hvilket öfriga under äro korollarier:
skapelsens, som, från en annan synpunkt kan kallas: frihetens.
I en förnuftig värld med harmonisk grundplan kan icke
gifvas oförnuftiga, i sig för en fullkomlig uppfattning
orimliga under, således existerar inför Gud själf icke något under.
Endast ett område gifves, för hvilket någon
förnuftig förklaringsgrund för oss icke ens är tänkbar som en
möjlighet, syndens faktiskt förefintliga område: synden,
men icke undret, är det verkligen abnorma. Är synden,
“genombrytandet af de i skapelsen satta ordningarna“,
vorden ett faktum, hvarom hvarje ögonblick bär
vittnesbörd, kan harmonin återställas endast genom nytt
tillflöde af lif enligt kärlekens fria och förnuftiga lag.
Kyrkan är den i tiden uträckta hand, med hvilken Grud
oupphörligt förnyar dessa återställande under. Hon
är ett organ för den fortgående nyskapelsen.
Så länge kyrkan är till, är det eventuela
bortfallandet genom textkritik eller dylikt af ett eller annat af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
