Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Ghettons drömmare, af I. Zangvill. 1. Från en graf bland madrasser (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Kant vägde gudomen. Uff! Du kan endast bedömas af
dem, som äro dina gelikar, eller stå öfver dig i andligt
afseende, inte af dem som stå under dig. Jag säger
dig, att då de ha skrifvit tre tons om mig, skola de
förstå mig lika litet, som den värld, af hvilken jag är
en reflex. Är furan en motsägelse af rosen eller
lotuslandet af isberget? Jag är Spanien, jag är Persien, jag
är Nordsjön, jag är det gamla Greklands sköna gudar,
jag är Brahmo, rufvande öfver solens land, jag är
Egypten, jag är sfinxen. Men ack, kära Lucy, det tragiska
i den moderna allt återspeglande medvetenheten, som är
nog djärf att se Gud i ansiktet och inte nöjer sig Moses
att se ryggen eller som israeliterna att titta på Moses.
Och hvarför blef jag inte fyrkantig som Moses
Mendels-sohn, eller sublimt ensidig som Savonarola? Jag kunde
också hafva dött för mänskligheten, om jag inte på
samma gång misstänkte att mänskligheten inte vore värd
räddning. Att vara Don Quixote och Sancho Panza i
en person, hvilken tragedi! Nej, de måttligt begåfvade
äro de lyckligaste: dessa, som se lifvet på ett eller annat
ädelt sätt, och som i enighet finna styrka. Jag skulle
vilja ha varit en Milton, så lik en af edra engelska
katedraler, hög, sträng, talande om gamla heliga minnen,
genljudande af mäktiga oj-geltoner och med målade
fönster, mot hvilka de gröna löfven susa och prassla
påminnande om naturen utanför. Eller en af edra
aristokrater med ett ståtligt hem på landet, hundar och hästar
och en vacker hustru. Kort och godt, jag skulle vilja
vara din man. Eller, om det vore möjligt skulle jag
vilja vara min egen hustru, en okonstlad kärleksfull varelse,
hvilkens uppfattning af kulturen är som ett kålland.
Ack, hvarför var min själ större än det Ghetto där jag
föddes? Hvarför drog jag inte jämt med mitt släkte?
Han afbröts af ett häftigt hostanfall. Genom “lilla Lucys“
hjärna flög plötsligt minnet af berättelsen om, hur hans
lifslånga sorg och bitterhet härledde sig från att han i
sin ungdom fått korgen af en ung judinna.
“Jag tröttar er“, sade hon. “Tala inte mer till
mig. Jag skall endast sitta ett par minuter till.“
“Nej, det är jag som har tröttat dig. Men jag kunde
inte annat än säga dig mina tankar, ty du är på samma
gång ett barn, som älskar mig och en kvinna som
förstår mig; och det är mera sällsynt att bli förstådd än
att bli älskad. Inte ens mina egna föräldrar förstodo
mig. Voro de verkligen mina föräldrar, den saktmodige
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
