Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Ghettons drömmare, af I. Zangvill. 1. Från en graf bland madrasser (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
affärsmannen och den intelligenta, klarsynta,
romanföi-aktande holländskan? Gud välsigne henne! Nej, min
verkliga fader var Tyskland, min moder var Ghetton.
Israels sökande ande talar genom mig, som frambringat
den fina humorn hos hennes vise och de himmelska
fantasierna hos hennes helgon. Kanske skulle jag varit
lyckligare om jag gift mig med första bästa svartögda
judinna, hvars far ville hålla till godo med en utfattig
poet. Jag kunde ha hållit ett kök med en dubbel
uppsättning af porslin och mumsat osyrade kakor vid påsken.
Hvarje fredagsafton skulle jag kommit hem från veckans
arbete, och funnit bordduken skinande som min hustrus
ansikte, - och sabbatsljusen brinnande och fridens ängel
sittande någonstädes dold bakom sina stora osynliga
ringar, och min hustru, fromt medveten om att ha kastat
degen på elden, skulle kyssa mig ömt och jag skulle
citera på en gammaldags melodi: “En dygdig kvinna,
hvem kan finna henne? Hennes pris är långt högre än
rubiners.“ Och där skulle ha funnits små barn med
stora kristallklara ögon, och jag skulle välsignande lagt
mina händer på deras oskyldiga hufvuden och bedja Gud
att han måtte göra dem lika Efraim och Manasse,
Rakel och Lea — tvifvelaktigt exemplariska personligheter
— och sedan skulle vi satt oss till bords och ätit Schalet,
som är den gudomligaste rätt i världen, under afvaktan
på Leviathan, som väntar de saliga vid Messias bord.
Och i stället för att sjunga om kokotter och sjönymffer
skulle jag, som Jehuda Halévi sjungit om min Herzens
dame, Jerusalem. Hvem vet, kanske mina hebreiska
sånger då blifvit införlifvade med festgudstjänsten, och
fromma gamla män skulle ha rabblat upp dem genom
näsan huller om buller. Bokstäfverna i mitt namn skulle
ha smugit sig in som ett akrostikon bland verserna, och
den sista versen skulle ha inspirerat klockaren till
jublande löpningar eller bäfvande klagorop, under det att
kören dundrade “Pom“. Kanske mången judisk bankir
som nu inte det ringaste tilltalas af mina poem, då skulle
ha gråtit och slagit sig för bröstet och tagit en pris
snus för hvarje ord. Och jag skulle ha blifvit hederligt
begrafven i “Lifvets Hus“ och min son skulle ha sagt
Kaddish. .Ack, det är när allt kommer omkring ändå
bättre att vara dum och följa den gamla utprickade
välskötta vägen, än att vandra omkring efter sitt hjärtas
önskningar öfver de blåa kullarne. Det är sant, att där
äro härliga utsikter och floder af glittrande silfver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
