Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Den moderna anarkismen, dess teori och dess taktik, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
igenom den förre köper arbete och den senare för detta
arbete bekommer en lön. Skall denna handel vara rättfärdig,
så måste den betalade lönen ha lika högt värde som det
gjorda arbetet. Om t. ex. en kapitalist tillsammans med
20 arbetare tillverkade produkter och om hvar och en
af de 21 deltagarne medverkade lika mycket till
produktionen, så måste, efter afdrag af det i produktionen
nedlagda kapitalet, hvar och en ha lika stor andel i
produktmassan och därför äfven i vinsten — om det
nämligen ginge rätt och billigt till. Men det är —
enligt Proudhon — ingalunda fallet. Ty som man vet,
tänker kapitalisten alls icke att handla så som här fordras
och låta den med lön afspisade arbetaren i tillräcklig
grad få andel i affärs vinsten. Att arbetet, som gifves
kapitalisterna, och lönen, som betalas arbetaren, icke
kunna vara lika till värdet, får sitt uttryck i det faktum,
att arbetarne icke skulle kunna med sina löner återköpa
sina egna produkter. I Frankrike fordras t. ex. 20
millioner arbetaré för att producera alla det mänskliga
lif-vets nyttigheter, och deras årliga aflöning belöpa sig till
20 millioner francs! Dessa nyttigheter säljas sedan af
kapitalisterna, som vilja förtjäna därpå, t. ex. för 25
millioner! Hvad betyder det? Att arbetarne, som måste
återköpa samma produkter för sitt lifsuppehälle, ge 5
för det som de ha producerat för 4 (Proudhon, “Quest-ce
que la propriété“?).
Det är — enligt Proudhon — uppenbart, att
kapitalisten får i regeln mer af arbetaren än han ger honom.
Bytesaffären mellan kapitalist och arbetare slutar ständigt
ogynsamt för den senare, kan således hvarken betecknas
som “fri" eller “rättfärdig". Hvad kapitalisten eger gör
hans medverkan oumbärlig vid produktionen och han
blir i stånd att utan något ekvivalent tillägna sig en del
af den af arbetaren skapade produkten. På detta sätt
skördar egaren, ehuru han icke producerar; njuter, ehuru
han icke arbetar; egandet föranleder till stöld, egaren
blir en tjuf (“La propriété c’est le vol“).
Egandet vägdt på den Proudhonska moralens våg
är därmed befunnet alltför lätt. Visserligen döljer icke
vår auktor för sig, att denna moral skulle möta mycken
klander från de besittande klassernas sida. Mången
skulle icke kunna se något omoraliskt i den främmande
arbetsproduktens tillägnande af kapitalisterna. Proudhon
apostroferar sådana människor på följande sätt: “I den
borgerliga moralens århundrade, i hvilket jag har den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
