Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Den moderna anarkismen, dess teori och dess taktik, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
lyckan att lefva, har den moraliska känslan blifvit så
förslöad, att det icke alls skulle förvåna mig, om mången
ärlig egare frågade mig, hvad som på det hela vore orätt
och olagligt. Idiot, galvaniserade lik! Hur skulle
jag-kunna hoppas att öfvertyga dig, när du icke ens inser denna
stöld. Tag dig i akt, i dina förvirrade blickar läser jag snarare
förebråelserna af ett skuldbelastadt samvete än den
naiva öfveraskningen hos en ofrivillig okunnighet.“
Det angifna grundonda är icke blott ett moraliskt
förkastligt fenomen, det är äfven orsaken till det i allt
vidare kretsar kringgripande armodet. Arbetaren
erhåller, som ådagalagdt blifvit, en lön, som är mindre än
värdet af det presterade arbetet. När hans lön per dag
uppgår t. ex. till 3 fr., så säljer kapitalisten produkten
af ett sådant dagsarbete för mera än 3 fr., låt oss säga
4. Men i detta fall kan arbetaren endast återköpa tre
fjärdedelar af den åstadkomna produktkvantiteten.
Följaktligen är den sista fjärdedelen af förevarande
varu-mängd osäljbar och så snart detta klart* inses inträder
en afsättningskris. Nu lönar det sig icke häller att
fortsätta produktionen, då man ju icke kan ha för afsikt att
till öfverflöd öka de mer än tillräckliga varuförråden.
Därför måste det under egendomens välde alltid finnas
folk, som icke kunna få arbete, som således i dessa tider,
då hvar och en är hänvisad till sig själf ensam, äro
invigda åt undergången. Proudhon uttrycker det så: “Vid
första tecken till förrådets tömmande uppfyllas
verkstäderna och alla människor gå till arbete; då är det lif
i handeln och de styrande och de styrda glädja sig.
Men ju större arbetsamhet man utvecklar, desto flera
arbetslösa dagar åstadkommer man för den följande tiden.
Ju mer man nu skrattar, desto mer skall man senare
gråta. Under egendomens välde tjäna industriens
blommor endast till prydnad i grafkransarne; arbetaren som
arbetar gräfver sin egen graf . . . Om det nu blir
stagnation i arbetarnes produktion och deras aflöning knappt
räcker till för den dagliga existensen, så blifva
egande-rättsprincipens följder fruktansvärda: ingen sparsamhet,
intet hopsamladt litet kapital låter dem lefva en dag
längre. I dag stängas fabrikerna, i morgon svälta de
på torg och gator; i öfvermorgon död på fattighuset
eller föda i fängelset.
Granskningen af samhällsorganismen med afseende
på dess ekonomiska brister har fört Proudhon till samma
slutresultat som kritiken från moralens synpunkt:
näm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
