Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Den moderna anarkismen, dess teori och dess taktik, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
börda eller en last! I den anarkistiska framtiden skulle
sådana handlingar undvikas. Där skall hvarje
verksamhet finna sin lön i sig själf. Tillämpadt på den
ekonomiska organisationen betyder detta: beskaffenheten,
varaktigheten etc. af hvarje människas arbete skall bero
fullständigt af hennes godtfinnande; men å andra sidan
bör samhället erbjuda enhvar så mycket som han
för-nuftigtvis behöfver både för sin utbildning och för
tillfredsställande af sina behof. Liknande åsikter finnas
uttalade hos Karl Grün (f. 1817, d. 1887), hvars
politiska uppträdande infaller ungefär samtidigt. Hans teori
är enkel nog. Hvar och en arbetar och njuter i
framtiden så mycket som det passar honom. Produktion
och konsumtion äro alltså helt och hållet lämpade efter
hvarje individs godtfinnande. Och man behöfver icke
frukta, att det då skall bli för få produkter. Tvärtom
kan man då icke konsumera tillräckligt. Ja “måhända
skulle då barnen under femton år vara i stånd att genom
skötande af maskiner åstadkomma allt hvad som ett
hushåll nu behöfver. I högtidskläder som på lek, som till
tidsfördrif“. Naturligtvis fins det ingen lag, ingen stat,
ingen regering; ingen rättsskipning, ingen polis. Den
rena anarkien, det är lösningen.
Hess och Grün voro af olika åsikt beträffande
vägen att nå målet. Hess var för allmän rösträtt,
nationalverkstäder och för en förbättrad uppfostran. På
samma gång betviflade han icke, att utvecklingen måste
af sig själf föra till den nya ordningen. Grün å sin sida
ansåg, att det bestående samhällets tenderade till att
göra bourgeoisien allt rikare, arbetarne allt fattigare
och eländigare; så snart dessa tendenser blifvit
verksamma till en viss grad, vore den sociala revolutionen
oundviklig ; det gälde följaktligen att göra propaganda
därför.
Hess och Grün hade en ledareroll i det icke
obetydliga tyska socialistpartiet före marsdagarne 1848 —
den radikalaste flygeln af den dåvarande oppositionen.
En massa tidningar, böcker och broschyrer utbredde
denna anarkistiska socialism, som då fann stor
anslutning i synnerhet hos de bildade.
Skild från denna rörelse stod Max Stirners bok
“Der Einzige und sein Eigentum“ (1845). Den lära som
häri förkunnades låter sammanfatta sig i följande ord:
Enhvar bör göra hvad han vill; i stället för samhället,
som äfven under formen af en republik alltid är för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
