Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Den moderna anarkismen, dess teori och dess taktik, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Som rent af utopistiskt måste det betecknas, att
Proudhons ideala samhälle skall reda sig utan lagar,
rättsskipning och polis och endast känna till mellan
vederbörande individer och grupper frivilligt afslutade
och likaledes frivilligt iakttagna öfverenskommelser. Men
huru i denna “anarki" respekten för andra människors
rättigheter och ingångna öfverenskommelser skall
bevaras och det förhindras, att den starkares rätt blir lag
— det kunde Proudhon själf förklara endast därigenom,
att han tog sin tillflykt till en det nya samhällets
“högre moral;“ ty i detta samhälle skulle den mest
skrupulösa rättvisa bli ledstjärnan för alla människornas
handlingar. Men huru mänskligheten skall komma därhän
att plötsligt taga ett så väldigt moraliskt uppsving, är
alldeles omöjligt att uttänka. Kulturmänsklighetens
tillvaro utan en statsform måste därför helt enkelt
betecknas som en fantasibild, hvars förverkligande icke är att
tänka på. Härvid må anmärkas, att Proudhon själf icke
tyckes ha någon rätt tilltro till denna högre moral, då
han vill gifva sämhället rätt att upplösa associationer,
om de sälja sina produkter regelbundet dyrare än hvad
som motsvaras af det arbete de kostat. Men genom
denna rätt har samhället åter fått sig en statsfunktion
uppdragen, för hvars genomförande behöfvas
särskilda organ, d. v. s. en statens apparat skulle icke
kunna saknas ens under ett anarkistiskt system.
Den Proudhonska argumenteringen mot staten är
öfverhufvud tämligen oklar, ehuru den otaliga gånger
upprepats af anarkisterna efter Bakunin. Enligt
densamma herskas i hvarje stat, följaktligen måste
åtminstone en minoritet beherskas, alltså är “slafveriet"
kon-stateradt! Nå väl det “herskas“ i staten, för såvida
individernas samfälda vilja föreskrifver vissa normer för
uppförandet; men att beteckna detta underordnande
som “slafveri“ är en otillåtlig utvidgning af begreppet
"slafveri“. Proudhon fordrar ju själf för sitt samhälle
t. ex. ett inflytande på produkternas pris — är det
intet slafveri? Därför kan endast det
Hess—Krapot-kinska idealsamhället erkännas som ett konsekvent
genomförande af det anarkistiska slafveribegreppet. Men
därför är det ock det omätligaste utopia, som någonsin
uttänkts.
Naturligtvis kunde lätt ännu mycket mer anföras
mot de anarkistiska teorierna; dessa kritiska invändningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
