Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musica leggiera, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618
tråkiga sångpartier med mycket tålamod och deras män
-Gabriels barn ur “Läderlappen", de också — voro
lyckligt företrädda af hrr Adami och Nyblom, hvilken senare
tyckes ega prononcerade anlag för det vederstyggliga
“grilljanne“-facket, som väl numera i all verlden! borde
ha sett sina bästa dagar. Af öfriga medverkande erinra
vi oss den vackra fru Ringvall i en kostym, som lemnade
absolut intet öfrigt att önska . . .
Lilla baletten var ohygglig, men glädjande för K.
Operan, som alltså icke är det ställe i Universum, där
det dansas sämst. Fordom brukade man lägga an vid
operett-teatrar —- äfven härstädes — på sköna damer i
operettkörer och danser. Men nu ’ Sen på de skuttande
“operadansöserna" i Operabalen eller de många
öfver-mogna trulsorna i Flickorna Michus flickpension, där —
horrible dictu! — gamla föreståndarinnan såg nästan
trefligast ut . . .
Dekorationerna voro utan all Härd, särdeles Stora
Operan i Paris — ah, ah!
Angående regien måste vi interpellera och pinligt
förhöra hr Linden angående det sätt, hvarpå han låter
lilla kadetten uppföra sig med pigan i tanternas närvaro
under första finalen. Står icke den lille kanaljen där
med armen om snärtans lif och tanterna — strax bredvid.
Hvilket exempel, hr Linden, för våra egna
“Sago-gryn"!
“Operabalen" hade snart dansat ut, hvarför en blick
i fjerdingen blef nödvändig och ut föll Audrans “La
Mascotte", som när den senast gafs på Vasateatern gjorde
föga lycka. Dess personal bestod då af fruarne Berg
och Cederberg, hrr Lundahl, Klinger, Stenfelt etc., hvaraf
just ingen triumferade. Fru Bergs framsteg de senare
åren visades nu i ganska täckelig dager af hennes nya
Bettina-upplaga, som till trots af själfva fru Norries
uppträdande i rolen jubilé-sommaren dock vann allmän och
förtjent framgång. Särdeles den nätta sångerskans första
akt var något af det bästa vi någonsin sett henne
prestera. I andra akten behöfves en M:me Théos parisiska
chic och raffinerthet, hvilken ingen svensk sångerska af
naturliga skäl kan uppnå. Fru Sophie Wiberg-Cysch
var den som på sin tid däri kom längst (Sköna Helena,
Lilla helgonet, Niniche samt — Lilla Sophie m. fl.). Vi
instämma i en qvinlig recensents verop öfver den robe
de gala, som lilla Bettina nödgas draga i denna akt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
