Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Förbrytare inom litteraturen, af Enrico Ferri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
önska att tumultet kände inga gränser och toge intet
slut. Som motvikt finns det dock alltid en mängd
människor, som måhända med samma ifver och samma
hård-nackenhet vilja uppnå en motsatt verkan, föranledda
därtill dels af vänskap eller partiskhet för de hotade
personerna, dels af ingen annan impuls än ett fromt
afsky för hlod och brott. Hos hvartdera af dessa
båda motsatta partier åstadkommer viljans
öfverens-stämmelse en plötslig samverkan i operationerna,
utan att något föregående aftal träffats därom.
Massan och så att säga upprorets material ar en stark
blandning af människor, som röra sig i oändligt antal
nyanser och schatteringar mellan dessa båda
ändpunkter, något upphetsade, något gemena, något
benägna för en viss rättvisa, sådan de uppfatta den,
beredda till grymhet eller medlidande, dyrkan eller
fördömande, alltefter som tillfälle erbjuder sig för
ena eller andra känslan, begärliga att hvarje ögonblick
erfara något sällsamt: känna de ett behof att skrika,
applådera eller döda. “Lefve han! Ned med honom!“
Det är de enda ord, som de gärna utstöta. Om det
lyckas intala dem, att en viss människa icke
förtjänar att rådbråkas, så behöfver man inga ller ord för
att öfvertyga dem, att hon är värdig att bäras i
triumf. De äro skådespelare, åskådare, instrument,
allteftersom vinden blåser. De äro beredda att tiga, när
ingen ger dem repliken, att afstå från sina
förehaf-vanden, om det saknas anstiftare, att skingra sig, när
flera röster, som icke vederläggas, säga: “Nu gå vi
hem“, och återvända hem, frågande hvarandra:
“Men hvad har då händt?“ Men då denna massa har
mesta makten, då den är själfva makten, använder
dock hvartdera af de båda opererande partierna hela
sin skicklighet för alt draga den öfver till sig och
göra sig till dess herre. Det är liksom fientliga
själar, som kämpa för att tränga in i denna stora kropp
och försätta den i rörelse. Den som bäst förstår sig
på att sätta i omlopp rykten, som äro ägnade att
uppröra lidelserna, den som kan leda rörelserna till
förmån för ena eller andra afsikten, den som fortast
finner underrättelser, som väcka eller dämpa harmen,
den som förmår ge fria tyglar åt förhoppningar eller
farhågor, den som finner det rop, som, fortplantande
sig från mun till mun, på en gång uttrycker,
bekräftar och bildar hvad majoriteten af ena eller andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
