Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Förbrytare inom litteraturen, af Enrico Ferri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
partiet lofvar och önskar — honom tillfaller
herraväldet öfver denna massa.“ Sä yttrar Manzoni om
massans psykologi.
I Zolas “GerminaP, denna lefvande skildring af
det efter ljuset sträfvande proletariatet, som i
århundraden suckat i mörkret, finner man en liknande
scen, som dock utvecklar sig på helt annat sätt. Den
slutar med ett gräsligt mord, urladdningen af den
elektricitet, som hopat sig hos den sträjkande
arbetaremassan. Långsamt och i lugna skaror ha dessa
arbetare från början brutit upp; under den långa vägen
bli de småningom upphetsade. Vid flera fabriker
kommer det till häftiga uppträden. Som individer
äro de oskadliga, men som en lavin eller en
öfver-svämning framkallar deras massa en blodig katastrof.
De döda och stympa liket af sitt offer. Denna
episod är säkerligen hämtad från den redogörelse för
sträjken i Decazeville och den därpå följande
processen, som den erfarne domstolsreferenten Albert
Ba-taille lämnat i sin bok “Caiises criminelles et
mon-daines de 1886“ (Paris 1887, s. 136). Scenen är ett
dokument af kriminalistisk kollektivpsykologi, ett
mästerverk, hvari konsten återspeglar den nya
vetenskapens sanning.
Äfven “Djuret i människan", till hvilken roman
Zola enligt egen uppgift mottagit impulsen af
Lom-brosos " Delin quente" är ett bevis för konstens och
vetenskapens solidaritet. Ämnet är hämtadt från det
äkta paret Fenayrons process. Bokens hjälte, Jacques
Lantier, är född förbrytare, som lider af kongenital
epilepsi och nekrofili, en sällsam sexuel förvirring,
som nyligen i Italien varit mycket på tal.
Redan då boken nyss hade kommit ut, gaf denna,
oak-tadt den saknar det direkta eller personliga studiet
af förbrytaren, anledning till flera vetenskapliga eller
litterärt historiska artiklar. Bland annat till två
studier, en af Cesare Lombroso i “Fanfulla della
do-menica" den 15 juni 1890 (“Djuret i människan och
kriminalantropologien"); den andra af d:r Héricourt
i “Revue bleue“ den 7 juni samma år: “Djuret i
människan af Emile Zola och förbrytarens psykologi".
Lombroso, kriminalantropologiens skapare, säger
ungefär följande:
"Zola, som så underbart skildrat den af alkohol
förgiftade pöbeln och äfven mycket väl byarnes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
