Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Hans plikt, novell af Octave Thanet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
som Bob Ingersoll eller en engel, så måste jag göra min
plikt." Men icke desto mindre följde han med och lutade
sig mot inhägnaden, medan Harned gick af och an
framför honom, allt för orolig att kunna hålla sig stilla. Den
unge mannen bröt nervöst af några grässtrån och talade
med en ifver, som kom svetten att pärla fram på hans
panna och ögonen att fyllas med ett bönfallande,
bevekande uttryck.
“Allt hvad ni vet om mig“, började han, “är, att
jag var en slarfvig och afsigkommen fotograf, som kunde
sjunga visor och hade en sorglustig förmåga att härma,
hvilket roade folk, och så att jag sökte sällskap med
förmögna personer. Men ni vet inte, att jag kom till er
stad som en oskyldig gosse från landet och att jag hade
ett porträtt af min döda mor i min bibel och skref till
min far en gång i veckan. Min far var en bra karl,
och det var väl att han dog, innan han fick veta hurudan
jag blifvit. Och ni vet ej heller hur jag i början var
lycklig i min lilla atelier i tredje våningen, med min
tältsäng och min egen matlagning på ett gaskök, Men
jag var det, ty jag älskade min konst. Det är ju
möjligt, att ni ej anser en fotograf vara konstnär, men det
gör jag. Ty kan man ej åstadkomma en tafla därför
att man använder solen i stället för penseln? Och tror
ni inte att en fotograf kan spana efter själen hos sin
modell, likaväl som en porträttmålare? Kan ej en
fotograf framställa dagrar och skuggor lika väl som en etsare?
Konstnär! Hvar och en som kan upptäcka det sköna
och framställa det så att andra kunna se och älska det
— han är en konstnär. Och jag bryr mig ej om en
kritik, som försöker att begränsa konsten. “
Medan han talade vred han nervöst sina af arbetet
valkiga händer, och Amos tänkte på hans förr så hvita
och vårdade fingrar. Harned hade fordom varit en liten
dandy, begifven på parfymer och omsorgsfullt klädd;
men däremot kontrasterade nu mycket märkbart hans
slitna skjorta och lappade kläder.
“Ja, jag var en konstnär“, fortsatte han; “jag
älskade min konst och var lycklig. Jag började få namn
om mig och förtjäna pängar, då djäfvulen förde honom
i min väg. Vi blefvo bekanta därigenom att han var
amatörfotograf. När han fann, att jag kunde sjunga
och härma röster och läten, blef han liksom galen i mig ;
han smickrade och skämde bort mig, lärde mig alla
möjliga dåligheter och ruinerade mig både till kropp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
