Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Hans plikt, novell af Octave Thanet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674
kunde han icke se — bakom sig. Då föll yxan. Den
hvilade icke, sedan Harned sett en skymt, af hvad som
hängde vid bältet på en indian. Han hörde pistolön
smälla två, tre gånger, såg hopen svikta; de tre främste
lågo på golfvet. Han hade huggit ned dem också, men
han trängdes undan. Han såg en knif blänka öfver sig;
i samma ögonblick såg han Wickliff hålla sin pistol mot
ett bredt, rödt bröst och Röda, Hästens tomahawk öfver
honom. Han högg till, på samma gång som Wickliff
sköt; men han måttade icke mot den, som anföll honom,
utan mot Röda Hästens upplyftade arm. Den sjönk ned,
och Wickliff sköt ännu en gång. Harned såg det icke;
han hade vändt sig om för att parera knifhugget. Men
knifven träffade blott som på måfå och utan kraft, och
indianen störtade framåt, gjorde så ett ohyggligt
krumsprång på den trånga platsen och föll ned — död.
“Det är slut nu!“ utropade Wickliff.
’ Då märkte Harned, att endast de två, han och
Wickliff, stodo på sina tötter. Midt framför dem, med
blodet strömmande från ett hugg i armen, låg Röda
Hästen. Han var död, och icke en enda indian var vid
lif. Några hade fallit omkull, innan de hunnit fram till
dörren, mot hvilken de störtat i ett sista utbrott af
raseri; andra lågo här och där på golfvet, och en — den
som måttat åt Harned med knifven — låg styf och stel
bakom honom i den mörka skrubben.
“Se på den där karlen“, utropade Harned. “Jag
träffade honom inte; kanske han låtsar vara död.“
“Jag sköt honom inte heller“, sade Wickliff, “men
han är död i alla fall. Det är de andra också. Jag
antar, att det skulle varit slut med mig också, om ni
inte huggit till den där karlens arm. Jag såg honom
nog, men man kan inte döda två på en gång.“
“Hur har det gått till?“.
“Jag spädde ut whiskyn med cyankalium från era
fotografipreparat; det verkar hastigast. Om de också
hunnit döda både er och mig, skulle giftet gjort sin
verkan, innan de kunnat få tag i kvinnorna och barnen.
Det enda man kunde frakta var, att de inte skulle dricka,
men det behöfde man ej befara i fråga om indianer.
Nu, kamrat, skall ni låta dem däruppe få veta att allt
är klart, och sedan skola vi skynda att få dem i
säkerhet inom kolonien, tills vi få se, hur förhållandena
gestalta sig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
