Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Daï, dialog af Jeanne Marni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
Dai.
A Jeanne Marni.
“Kära älskade Jacques!
När du kommer hem i kväll för att äta, skall
du finna ateliern i ordning, lampan brinnande, din
gamla Sap liggande framför brasan, och där bredvid
dina tofflor och kavajen på en stol, så att den är
riktigt varm, när du skall taga den på dig. Allting
är som vanligt och du skall nog inte så snart märka,
att jag är rest. Men jag är så galen att jämt stryka
omkring din stol, att du nog ändå kommer att sakna
din vanliga förargelse och inte kan afhålla dig från
att ropa på mig. Du skriker: Dai! Dai! — Men
någon Dai kommer inte! Mot sin vana kastar hon
sig inte om halsen på dig, ty hon sitter redan på
tåget med ansiktet mot fönstret och ser på de sista
ljusen i Paris. Ja, min älskling ! Jag skall ha rest,
lämnat vår bostad, öfvergifvit allt hvad jag håller af,
min Jacques, min man! Är det möjligt? Jag skulle
ha mod att skiljas från dig! Jag skulle frivilligt afstå
från den enda glädje, som är nödvändig för mig,
glädjen att lefva vid din sida, där du är!
Jag frågar mig själf, hvarifrån jag får den energi
som håller mig uppe. Jag kommer nog att gråta
mycket, för jag gråter redan, medan jag skrifver till
dig, och jag måste akta mig för att låta det falla tårar
på papperet. Men i alla fall, jag är besluten, ja
besluten att fara. Du har lidit för länge, jag har
alldeles för länge gjort dig olycklig genom att hålla af
dig för mycket, hålla af dig på ett dumt sätt, inte
som du vill! Stackars min älskling! Du har
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
