Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Bristande tillräknelighet, af A. Forel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste också det gamla begreppet om viljans frihet
falla. Detta gäller utan åtskillnad för friska och sjuka.
Är nu detta något vidunderligt, ett orimligt
hjärnspöke, eller är det endast ett frimodigt uttryck för
hvad de flesta kloka människor känna och veta, men
frukta att uttala?
Det vulgära, sunda människoförståndet skall
visserligen städse på nytt framkomma med den gamla,
hundrade gånger vederlagda, invändningen! “Jag
känner mig ju fri att handla som jag vill, att ligga eller
stå, att efter behag gå till höger eller vänster, att i
morgon göra det eller det, att tala sanningen eller
förvränga den. Om vi säga honom, att äfven den
sinnessjuka förmenar sig vara fri, och visa honom
med Spinoza, att illusionen om den fria viljan blott
beror på okunnigheten om motivet till våra
handlingar, så låter han sig likväl icke nöja därmed; ty
han märker visserligen det tvång, under hvilket den
sinnessjuka handlar, men icke den dolda
verksamheten af de på djupet af hans eget omedvetna
hjärn-lif härskande krafterna, hvilka, utan att han märker
det, utan att han gör eller kan göra sig “räkenskap"
därför, utan att han är “medveten" därom, utöfva
det starkaste inflytande på vågskålen vid hans
skenbart fria viljas beslut. Ljudlöst och fördoldt,
tusen-faldigt lösande och bindande sig i kampen mellan
deras oräkneliga, hvarandra motverkande krafter
arbeta dessa små motorer i hjärnans millioner
celltrådar, utan att någonsin något annat än den grotva
syntesen eller de koncentrerade resultaten af hennes
funktioner intränger i vårt medvetande. Och dessa
resultater och synteser tyckas oss fria, emedan vi
icke känna deras komponenter, d. v. s. de dolda
atomer, hvaraf de uppstå. Vi kalla dem vår vilja.
Dock ännu en punkt är oklar, hvilken jag vill
närmare betrakta. Hur kommer det sig till, att vi
erkänna vissa centrala nervfunktioner utan vidare
såsom bundna, ofria, och därför beteckna dem som
drifter, som djuriska, t. ex. hungern, könsdriften,
rörelser af förskräckelse och omedvetna vanor?
Man måste veta, att det finnes tva former af den
centrala nervverksamheten. Den ena har genom
långsamma upprepanden inom individen som vana eller
generationer igenom (selektoriskt eller på annat sätt)
som instinkt systematiskt koordinerats och fixerats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
