Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Bristande tillräknelighet, af A. Forel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
upphör den “fria viljan “? Att framställa denna fråga
är att besvara den.
Däraf framgår något mycket betydelsefullt,
nämligen: att liksom å ena sidan de plastiska, skenbart
fria viljefunktionerna genom beständigt upprepande
tendera att så småningom öfvergå till automatiska,
stående under medvetandets nivå, så inverka å andra
sidan de automatiska funktionerna fortfarande under
medvetandets nivå på våra viljebeslut. Vi hafva blott
den oklara känslan af inre ansträngning vid den
utkämpade striden mellan krafterna i vårt inre, och
detta förnimma vi som en känsla af frihet. Om
däremot en fullbordad, automatisk verksamhet, städse
oförändrad och följande på den invanda retelsen,
mekaniskt och lätt framträder hos oss själfva eller hos andra,
beteckna vi den såsom “ofri“, såsom “beroende“,
såsom “tvångsmässig“. Denna värdering underlättas
särskildt därigenom, att hvarje försök att plastiskt
motsätta sig automatismens kretsgång är åtföljdt af
stor ansträngning och icke sällan af misslyckande,
emedan automatismens afslipade spår äro till en
ofantligt stor fördel för densamma. Också uppträder han
åter med ursprunglig makt och koordination, så snart
som den fientliga plastiska konstellationen upphört
att verka, under det att de fientliga, plastiska
krafterna till största delen upplösa sig efter ansträngningen.
Korteligen, det är åtskilliga kontraster, som hafva fört
oss till det af ett själfbedrägeri betingade felslutet,
som om det inom oss funnes tvenne i grunden
åtskilda ting, en fri själ med “fri vilja“ och en djurisk,
mekanisk (automatisk) instinkt.
Detta leder till ett resultat, som är mycket enkelt
och erbjuder en lämplig praktisk och från metafysisk
spekulation fri definition på den mänskliga viljan.
Känslan af frihet motsvarar som man ser graden
af våra viljebesluts eller ingifvelsers
“anpassningsför-måga“ eller “plasticitet“. Däraf följer, att denna
frihet visserligen är relativ och skiftande, men äger en
fullkomligt reel grundval. Den får blott icke
missuppfattas och stämplas om som absolut metafysisk.
Vår vilja äro desto friare, ju mer komplicerad
och ju mera adekvat den är i stånd att lämpa sig
efter alla oförutsedda förhållanden, och framför allt
efter andra människor.
Vredan gör ofri, ty den stör förmågan att
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
