Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Bristande tillräknelighet, af A. Forel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730
passa sig. Den friaste’ människa är den, som är i
stånd att lekamligt och andligt, (d. v. s. sinligt och
abstrakt) lätt anpassa sig efter alla förhållanden och
alla människor, som med jämnmod kan anpassa sig
efter mödor och hvila, lycka och olycka, nedriga
förföljelser, orättvisa och försakelser, likasom hög
ynnest, yttre ära och rikedomar, som sportmässigt
förstår att öfva sin hjärna i ständig plastisk verksamhet
och i möjligaste måtto hämma den progressiva
au-tomatiseringen. Hvad man kallar viljekraft är just
den starka driften till plastisk verksamhet i allmänhet
och specielt till ett väl afpassadt handlingssätt och
undertryckande af instinktmässiga känslor och drifter.
Öfverallt finna vi då ärftliga anlag förenade med deras
utöfvande i lifvet. Äfven en vilja med de bästa anlag kan
förlamas, om omständigheterna i lifvet hindra den
att utveckla sin verksamhet, och tvärtom växer
människan med förhållandena. Människoviljans frihet
måste alltså vetenskapligt och borde därför också
juridiskt öfversättas med “adekvat anpassningsförmåga
Då försvinna alla svårigheter angående bristande
till-räknelighet af sig själft och följande definition på
själsligt abnorma ge sig af sig själfva:
1. Otillräknelig i juridisk mening är den, som
på grund af betydande, förvärfvad eller medfödd,
själslig sjukdom eller abnormitet icke är i stånd att
styra sig själf eller hysa aktning för andras rättigheter.
2. 1 mindre grad otillräknelig är den, som på
grund af förvärfvade eller medfödda lindrigare
själsliga abnormiteter eller sjukdomar blott ofullständigt
är i stånd att styra sig själf eller hysa aktning för
andras rättigheter.
Sålunda går man ur vägen för den metafysiska
hypotesen och står på praktisk grundval (se “Tidskrift
för schweizisk straffrätt44, 1893, sidan 319, där jag
föreslagit dessa definitioner såsom grundval för en
schweizisk lag angående sinnessjuka, hvilken lag
tyvärr fallit för den federativa andan). Skiljaktigheterna
mellan barnets ofrihet och den själsligt rubbades låta
lätt förklara sig. Barnet är naturenligt beroende af
sina föräldrar eller uppfostrare, så länge dess hjärna
ännu icke är tillräckligt utvecklad för att själfständigt
vara adekvat anpassad för alla förhållanden i världen.
Hos själsligt rubbade verka ärftlig svaghet i hjärnan
eller förvärfvade sjukdomar eller ock gifter och störa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
