Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Mjölnarens bror, skizz af Axel Ideström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
759
låg hafvet. Dess yta kunde knappast skönjas. Det
doldes af disen, och det liknade ett ofantligt
bråddjup, en rymd utan gräns, den eviga, stora
oändligheten.
På det magra allvaret gick en svärm hästar,
sådana årsföl och ungkampar, som bönderna släppa
lösa om sommaren att själfva söka sin föda på de
vida allmänningarne. Spridda gingo de där och sökte
efter saftiga strån. De funno icke många, ty
kalkberget låg blott några tum under jordytan och stack
här och hvar i dagen i stora, hvita hällar liknande
grafstenar på en gammal kyrkogård. De slöto sig
samman och gingo öfver landsvägen, som ringlade
fram dammig och hvit. I sluten trupp nalkades de
väderkvarnen uppe på åsen; där stod gräset högre,
glänsande af den friska daggen. De kommo ända in
under kvarnen för att beta vid stenkumlet, som
bildade dess fot. Då skyggade de plötsligt, kastade om
och sprungo i vildt galopp bort öfver slätten, som
dånade under deras hofvar.
Mjölnaren väcktes af bullret och kom ut på den
smala trappan, som liknade en stege. Morgonbrisen
började blåsa. Sundet glittrade här och hvar där
vinden gjorde vattringar och strimmor på den blanka
ytan och jagade undan dimmorna. Mycket fanns att
mala. Nu måste alla segel sättas till och kvarnen
börja sitt dagsverke.
Mjölnaren steg ned för trappan och gick under
kvarnen till stenfoten, där segeltaflorna lågo
instoppade. Han hejdade sig. Några taflor voro nedtagna
och uppställda vid muren så att de bildade ett litet
skjul, och därinne låg en trasig figur hopkrupen som
ett bylte.
“Hvad är du för en?“
Byltet började röra sig. Ur kvarnen kom
mjöl-narens lille pojke, och när han fick se sin far stå
där och titta på den underliga figuren under
segeltaflorna blef han rädd och sprang hem till stugan,
som låg några stenkast ned på bergssluttningen. Snart
kom han tillbaka med mor och en dräng från
bondgården, som han träffat på. Den stackars uteliggaren
hade krupit fram ur sitt hål, och mjölnaren sökte
utforska hvem han var.
Det var en stackars trasig, utmärglad figur med
iunnt, stripigt skägg, som knappast syntes moget, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
