Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Jämförande mytologi, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
784
vara Kéojsgog kan upphäfvas genom det obiter dictum,
att den har föga skäl för sig. Vedas Rishis hade ingen
hund, ingen Styx, ingen Charon, ingen trehöfdad
vakthund. Men om Kerberos är samma ord som Sarvara,
så måste fröet till det begrepp, som senare utvecklade
sig till Kerberos och Saramås’ hundar, säkerligen hafva
existerat redan före den ariska skilsmässan och i detta
nattliga mörker återfinnas som sarväram tamas, som
in-födde indiske mytologer äfven i perioden efter Veda
ännu icke fullkomligt förgätit. Då professor Rhode
säger, att Kerberos hos Homeros icke hade något namn,
utan först af Hesiodos namngafs, så var detta icke
alldeles obekant: det hade, som jag tror, uttryckligen
förklarats af mig själf; men detta synes mig snarare vara
ett bestyrkande än ett försvagande af mina bevis, att
Kerberos ursprungligen betydde “nattlig44 och senare i
Grekland och Indien vidare utvecklades och
personifierades, och därtill i båda länderna på särskildt sätt.
Men under det att hvad folk som Erwin Rhode och
hans anhängare hafva att anmärka mot våra åsikter, i
alla händelser förtjänar ett svar, så vet man verkligen
icke, hvad man skall taga sig till med dessa allmänna
beskyllningar, som mera synas vara riktade mot vår
moraliska karaktär än mot vår lingvistiska förmåga. Man
har till exempel ganska otvetydigt an ty dt, att jag icke
hade någon rätt att omnämna lärda män som Mannhardt
eller Oldenberg såsom mina anhängare. Man har alltid
gjort mycket väsen däraf, att Mannhardt ändrat åsikt
och öfvergifvit oss för att själf blifva grundläggaren till
en annan skola för jämförande mytologi. Man har till
och med beskyllt mig för att med afsikt hafva ignorerat
och tigit ihjäl Mannhardts arbeten Så älskvärdt! Först
och främst är det väl kändt och hade icke bort förtigas,
att Mannhardt, ehuru han under någon tid gaf uttryck
åt sitt misstroende angående enstaka resultat af den
jämförande mytologien, slutligen dock återvände till sin
► gamla fana, som man kan finna af hans lärorika — att
icke begagna de journalistiska uttrycken monumentala
och epokgörande — uppsats, “De lettiska myterna om
solen44, som han utgaf år 1875. Mannhardt dog 1880.
Alla, som känt Mannhardt, veta huru mycket han stod
under Haupts, Scherers och Müllenhoffs inflytande, och
huru mycket han bemödade sig om att lämpa sig efter
sina vänners och välgörares åsikter. Det var detta, som
under någon tid kom honom att afvika från den väg,
o7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
