Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Jämförande mytologi, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78G
år sedan, då jag beklagade mig öfver att den
allestädes-närvarande solen och den oundvikliga morgonrodnaden
i så oändligt många förklädnader uppträda bakom den
gamla mytologiens slöja? Och har jag icke genomlefvat
alldeles samma tviflets växlingar, som Mannhardt här
beskrifver, och haft att strida mot samma svårigheter?
Och hafva vi icke slutligen båda två kommit till samma
slutsats, så att jag utan inskränkning kan underskrifva
denne folksagans och mytologiens outtröttlige forskares
slutord: “Med så mycket större skäl har jag“, fortfar
han, “då det blott är af vikt för mig att upptäcka
sanningen, och då jag sätter det högsta värde på ert
omdöme, låtit edra och Scherers antydda motsägelser vändas
och vridas i mitt hufvud och forskat efter grunderna
därtill. Men i det jag tillika sade mig, att ni bägge
hvarken kunde vara så hemmastadda i detta särskilda
ämne som jag och ej heller kunde hafva genomstuderat
mitt arbete så som nödigt är, fattade jag åter mod, då
jag efter den allvarligaste pröfning trodde, att jag kunde
vara förvissad om, att min forskning i det stora hela
hvarken bedrifvits resultatlöst eller ovetenskapligt. Jag
är långt ifrån att såsom Kuhn, Schwartz, Max Müller
och deras skola anse alla myter som fysiska reflexer
af naturföreteelser, ännu mindre uteslutande för
himmelska (solariska eller meteoriska).“ När har någon af
oss någonsin gjort detta? Vi hafva förklarat ett visst
antal myter så godt vi kunnat, om jag ock nu med
Mannhardt måste tillstå, att antalet af de myter, som
sedan dess gjort anspråk på att inrangeras bland myter
af solariskt och aurolariskt ursprung, är långt större än
jäg förr hade förmodat. “Jag har lärt“, skrifver
Mannhardt vidare, “att värdera poesiens och litteraturens
alster såsom väsentliga faktorer vid mytologiens utveckling
och att draga de af detta faktm följande konsekvenserna
och tillämpa dem. (Hvem skulle icke hafva gjort det?)
Men å andra sidan anser jag som alldeles afgjordt, att
en del af de äldre myterna framgått ur naturpoesien,
som numera icke är omedelbart fattlig för oss, utan
måste förklaras genom analogier, hvilka dock på intet
sätt behöfva röja någon historisk identitet, utan blott
ådagalägga lika uppfattningssätt och samma
utvecklingsgrad. Bland dessa naturmyter hänföra sig några till
solens tillstånd och verksamhet. De första stegen till
en rätt uppfattning af dem befrämjas af en ännu icke
genom konstmässig diktarreflexion fördunklad naturpoesi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
