Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Jämförande mytologi, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
788
senare äro egendomliga för Medeas älskade, som
egentligen var en “helare" (Iwr^oc) och därför var en lärjunge
till Cheiron, d. v. s. Cheirurgos. Stundom tyckes
emellertid förvirringen bland- namnen också hafva anställt
oreda bland myterna om Jåsion och Jåson, så att det
vid en del tillfällen är svårt att skilja de båda
grupperna af Jason-sagor åt. Dock torde det hafva kostat
ringa möda att såväl i denna som i andra punkter hafva
kommit till en öfverenskommelse med en så samvetsgrann
och sanningsälskande forskare som Mannhardt var; och
det faktum, att han “vördnadsfullt" sände mig sin sista
uppsats, de lettiska solmyterna, visar i alla händelser,
att han icke hyste det djupa förakt för mina mytologiska
arbeten, som de hafva uppväckt hos dem, hvilka
före-gifva sig att följa hans fotspår.
Hvad åter det system angår, som professor
Olden-berg representerar, så tror jag, trots allt som i vissa
tidningar blifvit sagdt därom, att jag hade full rätt att
angifva honom som en anhängare till vår mycket
skymfade skola öfver den jämförande mytologien. För så
vidt det handlar om de grundläggande principerna, så
är han en lika trofast medlem som jag själf af "denna
skola för fysisk-allegorisk uttydning, som söker de
element, som leda till föreställningen om de mest framstående
Devas i himlen, morgonrodnaden, solen, solnedgången,
månen, vattnet, jorden, molnen, ren luft, blixten och
’hvem vet icke hvad’." Han skall icke ett ögonblick
tveka att hänföra Zeus till himlen, Eos till
morgonrodnaden, Helios till solen, Selene till månen, Apas till
vattnet eller molnen, Prithivi till jorden, Parganya till
regnmolnen, Antariksha till den rena luften, Apåm napåt eller
Agni vaidyuta till blixten och måhända Aditi till ’hvem
vet icke hvad’.*
De människor, som så gärna skulle vilja framställa
honom som en öfverlöpare, hafva påtagligen icke läst
hans bok till slut, där han på sidan 591 sammanfattar
sina anmärkningar och säger: “De flesta och största bland
dem (Aryas gudar) äro representanter för naturkrafter:
åska och storm, sol och måne, morgon- och aftonstjärnan
samt elden, människornas vänliga hustomte." Han
tilllägger, hvilket jag själf så ofta eftertryckligen påpekat,
"att hos en stor del af dessa naturgudar äro de ursprung-
Se Oldenberg, »Religion des l eda», sid. 39 o. följ.: > Gudarne
ocli dämonerne i deras förhållande till naturen och de öfriga
grund-valarne för mytisk aflelse.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
