Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Myrorna, af A. Forel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
I alldeles märkvärdigt förhållande stå vidare vissa
skalbaggar, gråsuggor och andra smådjur etc. till
myrkolonierna. Man kallar dem gäster, ehuru de vanligen äro
för myrorna mera skadliga än nyttiga inhysingar. Men
de fördragas — eller älskas till och med — af myrorna
för en särskild lukt eller angenäm afsöndring från deras
hår, som myrorna med en viss passion tycka om att
slicka. De lefva som medlemmar i kolonien och antaga,
som Wasman och Janet så utmärkt bevisat, myrornas
vanor. De matas af myrorna ur mun i mun och mata
hvarandra ömsesidigt. De meddela sig med myrorna
och sinsemellan genom sina känselspröt. Deras yngel
matas till och med ofta af myrorna och uppfödas som deras
eget. Jag har en gång noga iakttagit matandet,
transporterandet och vården af Ateméles’ (en myrskalbagges) larver
och förvånat mig öfver, huru myrorna vårdade sig om
dessa inhysingar liksom om sitt eget yngel, utan att då
veta, att dessa skalbaggelarver hörde till samma
skalbagge, hvilken som fullvuxen är myrornas gäst, hvilket
Wasman bevisat. Andra gäster äro mer illasinnade
tjufvar, som smyga sig in i stacken och äta upp myrorna
och deras yngel (Myrmedonia) eller också blott förtära
myrornas afskräde (Dinarda). Den namnkunnige
biologen Wasman har iakttagit, huru vid en myrkolonis
förflyttning till en ny stack hela klungan af smågäster,
(skalbaggar, gråsuggor och andra) förstod att följa efter
myrorna till den nya stacken, därvid de medelst ledning
af luktsinnet följde deras spår. Jag har själf varit i
tillfälle att konstatera denna iakttagelse. Men detta är
icke fallet med den lilla knubbiga Thorictus Foréli, som
som i Afrika lefver i den stora och långbenta
Myrme-cocystus megalocolas stackar. Han är för liten och för
långsam för att följa myran. Därför hakar sig denna
af mig i Algier upptäckta och af Wasman därför efter
mig uppkallade skalbagge fast vid myrans
känselsprötskaft och blir sålunda transporterad af henne. En för
honom egendomlig skåra i hufvudskölden tillåter honom
att med sina käkar fullkomligt omfatta myrans
känselsprötskaft utan att skada det.
Nästan ännu märkvärdigare än detta gästskaps
förhållande är vissa myrarters gästskaps- och slafförhållande
till hvarandra. För flera år sedan upptäckte jag, först
tillfälligtvis, att några af våra myror (t. ex. vår
skogs-myra, Formica rufaf som vanligen lefva ersamma och
idogt, i mycket sällsynta undantagsfall — förmodligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
