Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
komna som de egentliga budbärarne från den yttre
världep. Om vintern kommo Norrlandsbönderna
åkande med sina fågelslädar till Distingen, som då
ännu var en riktig marknad, där studentelementet
var det ingalunda minst lifliga. Uplandsslättens
landt-patroner och de norrländska handelsmännen rönte
då lika stor uppmärksamhet som Tivanders berömda
flickor och de oambulerande fröjderna, och på det
eljes föraktade Åkerströms kafé vid stora torget bjödo
galanta, studenter de i långa längor kommande,
tjänstsökande Vaksalaflickorna på roselikör.
Det låg en på samma gång mer uppsluppen och
enkel stämning öfver hela staden än i våra dagar, en
stämning som skönjdes äfven i djupaste och flitigaste
hvardagslag. Många bland de akademiska fäderna
ägde en både kordial och komisk anläggning, som
ofta på egendomligt sätt stod i strid med deras
akademiska värdighet. Rektor magnificus var ej
omgif-ven med den höghetens glans, som han besitter nu, tack
vare den vida långvarigare maktu töfningen och den
granna kedjan om halsen. De gamla mörka och
anspråkslösa universitetsbyggnaderna stodo orubbade
kvar under domkyrkans kanske mindre sköna men
nästan mera imponerande murar, och iden infattningen
passade flertalet af den akademiska senatens ledamöter
särdeles väl. När ryktet talade om de konsistoriella
striderna och kanske ofta nog i utlagd eller förändrad
form förde de mera hetlefrade professorernas saftiga
invektiv ut i studenternas kretsar, då senterades de
tvistande fäderna själfva på ett annat sätt än af oss,
som blott känna dem i de talrika anekdoternas mer
eller mindre utsirade ram. Rekordet i originalitet
slogs måhända af den gamle filhellenen Johan
Spong-berg, som både när han prydligt iförd röd
sammetsväst upp trädde på nationsfesterna eller i h vardagslag
på strandpromenaden försiktigt klef öfver
trädstammarnas skuggor, i den tron att de voro diken, alltid
var föremål för studenternas uppmärksamhet. Man
njöt af de många historier, som om honom voro i
omlopp, och man satte värde på den ofta
hänsynslösa kritik, han sades låta sina kolleger känna både
i omdömen inför andra och i direkt tilltal. Men
egentligen populär var Spongberg aldrig, därtill voro hans
sympatier för exklusiva och antipatier för orättvisa, och
han tillhörde både genom ålder och åskådning en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
