Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
stiga mimik, gamla peruk och skrynkliga nattkappor
städse funno reda på den verkliga innebörden hos
hans originella uppenbarelse.
Säkerligen var gamle Spongbergs karaktäristik af
konsistoriales, när han en gång i vredesmod benämnde
dem en kortège af idioter, mycket orättvis. Men
uttrycket kan anses betecknande för det krigstillstånd,
som emellanåt rådde mellan de akademiska fäderna,
eller för den afund och det högmod, som söndrade
deras intressen. Saknaden af någon verkligt
öfver-lägsen man, som i likhet med en Olof Rudbeck kunde
göra sitt inflytande gällande och till högskolans gagn
styra de öfriga, var utan tvifvel kännbar i Uppsala på
70-talet. Den alstrade ett själfsvåld, som väl ej gaf
uppslag till så skandalösa förhandlingar som under
1600- och 1700-talen; men att professorn i filosofi
i sittande konsistorium konsekvent titulerade sin
kollega i kemi för “herr kapten var väl i själfva
verket en bagatell, som isynnerhet den mycket
framstående gubben Lasse Svanberg kunde bära med
jämnmod, men som i alla fall bevisade, att de respektive
vetenskapernas likställdhet ej var erkänd ens af deras
målsmän. Att den skarpe och fruktade, men nu i
sin ålders senhöst med odelad vördnad omgifna
filosofiske professorn också med mycken ringaktning
betraktade de öfriga naturvetenskaperna och särskildt
hyste märkvärdiga föreställningar om den zoologiska
professurens uppgifter, dunstade stundom ut från
kon-sistorii sammanträden. Men ute i studentvärlden voro
tankarna och sympatierna andra, ty både till följd af
metoderna för undervisningen i sina ämnen och på
grund af sina personliga egenskaper kommo
professorerna i naturhistoria och medicin i närmare
beröring med studenterna och främjade därigenom lika
mycket studiernas som karaktärernas utveckling. Man
har i Uppsala under senare tid ehuru måhända mer
genom handling än tal velat bestrida detta
sakförhållande, liksom också de naturvetenskapliga
disciplinernas under gångna tidsskiften större betydelse än
de filosofiskt-historiska, och denna sträfvan har fått
sitt mest talande uttryck i resandet af E. G. Geijers
bildstod utanför det nya universitetshuset, såsom en
tack-samhetsgärd åt den af akademiens lärare som mest
uträttat för hennes anseende. Utan att vilja förringa
den genialiske tänkarens lifsgärning, må denna Gei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
